Allmänt om självstyrelsen
Åland erhöll självstyrelse år 1921 i enlighet med beslut av Nationernas Förbund (NF), som var föregångare till dagens Förenta Nationerna (FN). Ålands självstyrelse är djupt förankrad i internationell rätt dels genom nämnda beslut dels genom den s.k. Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige från år 1921. Den åländska självstyrelsen regleras genom självstyrelselagen för Åland. Denna har reviderats några gånger sedan år 1921 och den nuvarande lagen (Självstyrelselag för Åland (ÅFS 71/1991, FFS 1144/1991)) är från år 1991 och trädde i kraft den första januari 1993. Självstyrelselagen kan enbart ändras eller revideras genom samstämmiga beslut av Finlands riksdag i Helsingfors i grundlagsenlig ordning och av Ålands lagting i Mariehamn med två tredjedels majoritet.

Inom ramen för självstyrelsen har Åland ett eget parlament som kallas lagting och en egen regering som kallas landskapsregering. Val till lagtinget hålls vart fjärde år genom hemliga och proportionella val. Landskapsregeringen utses av lagtinget enligt parlamentarismens principer. Lagtingets huvudsakliga uppgift är att stifta lagar (landskapslagar) som är gällande på det åländska territoriet och att anta budget för landskapet Åland. Landskapsregeringens huvudsakliga uppgift är att verkställa lagtingets beslut och att komma med förslag till lagar och budget samt att administrera de uppgiftsområden som hör till självstyrelsen. Med lagstiftningsbehörigheten följer nämligen även förvaltningsbehörigheten. Landskapsregeringen handhar dessa uppgifter med hjälp av den allmänna förvaltningen och med hjälp av olika landskapsregeringen underlydande myndigheter. Rättskipningen på Åland sköts av det finska domstolsväsendet.

Självstyrelselagen anger i 18 § inom vilka områden lagtinget innehar lagstiftningsmakten och i 27 § inom vilka områden riksdagen innehar lagstiftningsmakten. Lagstiftningsmakten är exklusiv vilket innebär att om lagtinget har lagstiftningsmakten inom ett visst område så är riksdagen förhindrad att stifta en lag inom detta område som även gäller på Åland - oavsett om lagtinget utnyttjat sin lagstiftningsmakt och lagstiftat inom området i fråga eller inte.

Lagtinget har med stöd av 18 § självstyrelselagen lagstiftningsmakt bl.a. gällande lagtingets och landskapsregeringens organisation samt tjänstemän, kommunerna, allmän ordning och säkerhet, byggnads- och planväsendet, hyra och jordlega, natur- och miljövård, fornminnen, hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning och kultur, jord- och skogsbruk, jakt och fiske, djurskydd, utnyttjande av mineralfyndigheter, postväsendet, intern trafik, näringsverksamhet, främjande av näringsverksamhet och sysselsättning, statistik m.m.

Landskapets (lagtingets) lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet i fråga om beskattningen
Enligt 18 § punkt 5 i nu gällande självstyrelselag har landskapet lagstiftnings behörighet i fråga om landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt, landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet och kommunerna tillkommande skatter.

Enligt 23 § anges vidare att förvaltningen i angelägenheter som har hänförts till landskapets lagstiftningsbehörighet ankommer på självstyrelsemyndigheterna. Skatteområdet är inte undantaget från denna princip och det är därför primärt landskapsregeringen som skall handha skatteuppbörden i landskapet när det gäller uttaxering enligt landskapets lagstiftning. Enligt en överenskommelseförordning (ÅFS 72/1997) har landskapets och statens myndigheter kommit överens om att rikets (statens) skatteförvaltning skall handha skötseln av de förvaltningsuppgifter som enligt lagstiftningen om beskattningsförfarandet och lagstiftningen om förskottsuppbörd ankommer på landskapsregeringen. Landskapet ersätter rikets skatteförvaltning för de kostnader som orsakas av särdrag i lagstiftningen om kommunalbeskattning i landskapet i enlighet med vad landskapsregeringen och skattestyrelsen årligen överenskommer.

Det här innebär att skatteförvaltningen på Åland, som hör till rikets skatteförvaltning, administrera både skatter som skall uppbäras på Åland enligt Ålands lagtings beslut och enligt Finlands riksdags beslut. Detta har hittills bedömts vara det mest kostnadseffektiva sättet att sköta skatteuppbörden på Åland.

Uppbörd av statsskatt, kyrkoskatt och sjukförsäkringspremier sker på samma sätt på Åland som i övriga delar av landet.

Kommunalbeskattningen på Åland
Eftersom ingen extra inkomstskatt till landskapet uppbärs och då det inte längre finns några särskilda nöjesskatter eller näringsskatter i egentlig mening, med undantag av apoteksavgiften som möjligen kan klassas som en näringsskatt, utgår enbart skatt till kommunerna enligt landskapets lagstiftning.

Den centrala lagen i fråga om kommunalbeskattningen på Åland är kommunalskattelag för landskapet Åland (ÅFS 37/1993). Denna gör rikets inkomstskattelag (FFS 1551/1992) och förordningen om skatt på inkomst (FFS 1551/1992), med vissa undantag tillämplig i landskapet. I tillägg till denna lag finns det ca 20 olika landskapslagar som reglerar den åländska kommunalbeskattningen.

Beskattning av fysiska personer
Fysiska personer erlägger kommunalskatt till kommun på Åland i enlighet med grunderna i kommunalskattelagen för Åland (ÅFS 37/1993). Den vägda medelskatteprocenten i kommunalbeskattningen på Åland var skatteåret 2006 16,78 procent. Varje kommun fastställer årligen kommunalskattesatsen för den egna kommunen. Skattesatsen för det aktuella skatteåret fastställs under hösten året innan skatteåret.

De avdrag som finns i rikets inkomstskattelag och avser kommunalbeskattningen är i de flesta fall även tillämpliga i kommunalbeskattningen på Åland genom den åländska kommunalskattelagen. Det finns dock avvikelser. Nedan anges de särskilda åländska avdragen. Dessa är antingen helt egna eller modifieringar av avdrag som även finns i rikets kommunalbeskattning.

Bland annat följande särskilda åländska avdrag gäller i den åländska kommunalbeskattningen för år 2007.

Resekostnadsavdrag (8 § Kommunalskattelag för landskapet Åland (ÅFS 37/1993))

I 93 § inkomstskattelagen avsett avdrag får vid kommunalbeskattningen göras för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med allmänt fortskaffningsmedel samt för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med annat slag av fortskaffningsmedel. Kostnaderna får avdras till ett belopp av högst 6 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger 340 euro. Om mer än hälften av de avdragsberättigade kostnaderna utgörs av kostnader för resor med allmänt fortskaffningsmedel, får dock även den del av kostnaderna som understiger 340 euro avdras. Kostnaderna för resor med annat slag av fortskaffningsmedel än allmänt fortskaffningsmedel beräknas enligt de grunder som skattestyrelsen bestämmer med stöd av 93 § 2 mom. inkomstskattelagen.

Såsom i 1 mom. avsedda kostnader skall även anses kostnader som skattskyldig åsamkas genom att han eller hon på grund av kommunikationsförhållandena varit tvungen att hyra bostad på annan ort i landskapet där arbetsplatsen är belägen. Med sådana kommunikationsförhållanden mellan arbetsplatsen och bostaden i hemkommunen avses anlitande av frigående färja eller en restid som under normala förhållanden är längre än tre timmar tur och retur.

Om inte de verkliga kostnaderna är lägre får hyreskostnaderna avdras till ett belopp om högst 6 euro och 90 cent per kvadratmeter per månad och till den del den förhyrda bostadens storlek inte överstiger 30 kvadratmeter.

Sjukdomskostnadsavdrag (10 § Kommunalskattelag för landskapet Åland (ÅFS 37/1993))

Skattskyldig har rätt att vid kommunalbeskattningen till fullt belopp göra avdrag från förvärvsinkomsten för egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 84 euro. För makar gäller dock att avdrag från förvärvsinkomsten får göras för sjukdomskostnader som sammanlagt överstiger 168 euro.

För sjukdomskostnader som föranletts av sjukhusvistelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte intagningen skett på grund av inhemsk läkares remiss, har skattskyldig rätt att vid kommunalbeskattningen göra avdrag från förvärvsinkomsten med högst 300 euro, makar dock sammanlagt med högst 600 euro. Om skattskyldig under skatteåret försörjt barn som före skatteårets ingång inte har fyllt 17 år skall i detta moment avsett belopp höjas med 70 euro för varje sådant barn.

Avdrag får inte göras för resekostnader till läkare, sjukhus eller till en med sjukhus jämförbar inrättning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för behandling av sjukdom om resan företas utan remiss eller ordination från inhemsk läkare.

Avdrag för inte göras för kostnader som ersätts på grund av försäkring eller av annan orsak.

Studieavdrag (11 § Kommunalskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 37/1993))

Den skattskyldige har rätt att vid kommunalbeskattningen avdra från nettoförvärvsinkomsten, förutom de avdrag som avses i 105 § inkomstskattelagen, 340 euro för varje termin under vilken han erhållit undervisning på grundskolenivå eller bedrivit studier som huvudsyssla vid en högskola eller annan läroanstalt i landet eller utomlands.

Studielåneavdrag (Landskapslag om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån (ÅFS 4/1984))

Med studielån avses av kreditinrättning beviljat lån för vilket Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, landskapsregeringen eller studiestödsnämnd som tillsatts av landskapsstyrelsen beviljat landskapsborgen och räntestöd enligt landskapslagen (1972:48) om studiestöd eller landskapsborgen enligt landskapslagen (1995:94) om studiestöd och som lyfts för studier som har inletts före den 1 augusti 2005.

Som studielåneavdrag får avdras det belopp vilket den skattskyldige till kreditinrättning erlagt som amortering på studielån. Avdraget får dock utgöra högst 500 euro per kalenderår. Studielåneavdraget får göras för amorteringar som erlagts under det kalenderår under vilket kapitaliseringen av räntan har upphört och under de följande fyra kalenderåren när amortering görs. Avdraget får göras från den beskattningsbara inkomsten det år under vilket amorteringar erlagts. Studielåneavdraget beviljas för högst fem år för en och samma skattskyldig.

Beskattning av samfund och samfällda förmåner
Den s.k. samfundsskatten (bolagsskatten) uttaxeras i Finland till de tre skattetagarna staten, kommunerna och församlingarna. Eftersom landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga kommunalbeskattningen innehar lagtinget således lagstiftningsbehörighet i fråga om den kommunala delen av samfundsbeskattningen.

Således är samfund och samfällda förmåner är skattskyliga enligt den åländska kommunalskatterätten. Dessa erlägger under skatteåren 2009 -2011, 8,3278 procent, enligt 4a § kommunalskattelag för landskapet Åland (ÅFS 37/1993), i kommunalskatt till kommunerna på Åland. Därtill erlägger de samfundsskatt till staten och församlingarna vilket innebär att de totalt erlägger skatt uppgående till 26 procent.

Med samfund avses:

1) staten och dess inrättningar,

2) kommuner och samkommuner,

3) församlingar och andra religionssamfund,

4) aktiebolag, andelslag, sparbanker, placeringsfonder, ömsesidiga försäkringsbolag, lånemagasin, ideella och ekonomiska föreningar, stiftelser och anstalter,

5) utländska dödsbon,

6) andra juridiska personer eller för särskilt ändamål förbehållna förmögenhetskomplex som är jämförbara med de samfund som nämns i punkt 1-5.

Med samfälld förmån avses samfällda skogar, väglag, fiskelag, och skifteslag samt andra med dessa jämförbara konsortier.

För att undvika dubbelbeskattning befriar landskapsregeringen de samfund och samfällda förmåner med hemort i landskapet från kommunalskatt i landskapet på inkomster som förvärvats i riket enligt 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande (ÅFS 38/97). Skattestyrelsen beviljar motsvarande befrielse i fråga om samfund och samfällda förmåner med hemort i riket.

Fastighetsbeskattning
Fastighetsbeskattningen regleras genom fastighetsskattelag för landskapet Åland (ÅFS 15/1993). Denna gör rikets fastighetsskattelag (ÅFS 654/1992) tillämplig i landskapet med vissa undantag. Undantagen gäller främst det intervall som kommunen har att hålla sig inom då denna fastställer skattesatserna.

Varje kommun fastställer årligen fastighetsskattesatserna för den egna kommunen. Skattesatsen för det aktuella skatteåret fastställs under hösten året innan skatteåret.

Den vägda medelskatteprocenten var för skatteåret 2009 0,01 procent för stadigvarande bostad och 0,90 procent för annan bostad. Den vägda allmänna medelfastighetsskatteprocenten var 0,28 procent skatteåret 2009.

Närmare information om kommunalbeskattningen på Åland
För närmare information om beskattningen på Åland hänvisas till Ålands skattebyrå (tfn +358- (0)18-634200) eller till skatteförvaltningens hemsida på Internet: http://www.skatt.fi/

Åland och den indirekta beskattningen
Den indirekta beskattningen hör inte till landskapets lagstiftningsbehörighet utan till rikets (statens) lagstiftningsbehörighet.

Åland hör till EU men omfattas dock inte av EU:s regler (gemenskapens lagstiftning) gällande den indirekta beskattningen enligt protokoll nr 2 om Åland som fogats till Finlands anslutningsavtal till den Europeiska Unionen. Det här innebär att det uppstår en s.k. skattegräns runt Åland vid handel med det övriga Finland samt det övriga EU i fråga om mervärdesskatt och acciser (punktskatter).

Internt på Åland uppbärs mervärdesskatt och acciser i enlighet med samma lagstiftning som i Finland i övrigt. Vid handel mellan Åland och det övriga Finland samt vid handel mellan Åland och det övriga EU skall varor exporteras mervärdesskattefritt och vid import skall mervärdeskatt uppbäras i enlighet med de särskilda förfaranden som framgår av bifogade länkar. Även i fråga om köp av tjänster finns i vissa fall särskilda förfaranden som även dessa framgår av bifogade länkar.

För närmare information gällande den indirekta beskattningen hänvisas till följande länkar:

http://www.tulli.fi/
http://www.skatt.fi/
http://www.chamber.ax/

Det är även möjligt att kontakta Mariehamns tull på tfn +358 (0)96141.

______________________________________________________________

Mer information om skattefrågor i de nordiska länderna finns på http://www.nordisketax.net/. Nordisk eTax vänder sig till dig som är bosatt i ett nordiskt land och har inkomster eller tillgångar i ett annat nordiskt land.