Det finns gott om myter när det gäller våld mot kvinnor.

En är att det bara är en "viss typ" av kvinnor som drabbas. Det är fel. Här finns alla kvinnor representerade, alla yrkeskategorier och alla samhällsgrupper.

Det enda gemensamma för kvinnorna är just middhandeln.

Detsamma gäller män som misshandlar.

En annan myt är att män som slår oftast är berusade eller drogpåverkade. Det stämmer inte heller. De flesta män är vid sina sinnens fulla bruk när de slår.

En tredje myt säger att kvinnor ofta går ur ett misshandelsförhållande in i ett nytt, - så är det inte.

En kvinna som råkar ut för fler än en man som slår, har haft rejäl otur.

Det är inte heller så att det är kvinnorna som provocerar männen att slå. De flesta män slår inte i vrede utan för att kontrollera kvinnan.

Myterna hålls levande för att "vi vanliga människor" lättare skall kunna hålla problemet ifrån oss. Så att vi kan säga att det inte angår oss.

"Jag vill bara att han ska sluta slå"

För en utomstående kan det verka konstigt att en kvinna stannar kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad.

Det finns mängder av förklaringar till detta:

Kvinnan är rädd att ingen ska tro henne.

Mannen är ofta charmerande och trevlig utåt - en sådan som omgivningen tycker om.

Eftersom mannen växlar mellan våld och ömhet, hoppas kvinnan att "han ska bli bättre" och sluta slå. Kvinnan skräms ofta att stanna, det kan vara allt från att mannen skall begå självmord till hot om att mörda henne eller ta barnen ifrån henne. Många tror att det är deras fel att de blir slagna och känner dessutom skuld inför omgivningen.

Det är också den man hon älskat och delat livet med. Han kanske är barnens far.

Vart ska hon ta vägen? Har hon råd? Hur skall det gå för barnen?

Kvinnan är inte enda offret

Barn blir också offer i en familj där misshandel förekommer. Barn reagerar så olika.

De mår dåligt och de blir oroliga.

En del blir tysta, andra blir bråkiga. Många barn tar dessutom på sig skulden för våldet.

Barn som lever i en familj där misshandel hör till vardagen kan få för sig att våld är det enda sättet att lösa konflikter. Alla vuxna i barnets omgivning måste vara lyhörda, söka kunskap och lära sig se tecken.

Mamman i familjen måste få hjälp med att ta sig ur sitt förhållande.

Om man misstänker att en kvinna far illa måste man våga fråga henne. Ibland kan det kännas som en lättnad att någon förstår vad som pågår.

Om ett barn tvingas se sin mamma misshandlas finns det en stor risk för att hon eller han växer upp med mammas sår eller pappas knytnävar.

Det är aldrig enkelt att ta sig ur ett misshandelsförhållande. När blåmärken och svullnader försvunnit finns ärren på insidan fortfarande kvar. Trots detta lyckas många kvinnor lämna mannen och börja ett nytt liv.

För att orka gå vidare kan det behövas professionell hjälp.

Att tala med andra, som varit i samma situation, är också viktigt.

Det finns många som kan hjälpa. Ett telefonsamtal kan vara första steget.