Det här är en ostform eller "oststomman" som användes vid ostberedning för att forma ostarna. Formarna bestod oftast av ett rektangulärt kar med avrinningsränna "stomman", en ram eller form samt ett lock. Stommans botten var ofta mönstrad och ibland daterad och försedd med gårdens bomärke. Ostformarna tillverkades av alvirke som inte gav smak.

Ostomman på bilden har en botten ornerad med två sexbladiga rosetter skurna i karvsnitt. Ramen är märkt 1793 M. Den är inköpt på 1930-talet till museet av fru Eufemia Bergman från Jakos i Sviby i Jomala.

Den vanligaste lagringsbara osten på Åland var stom-mansosten som tillverkades av söt komjölk. Men också mjölk av får och get använ-des. Åland var tidigt känt långt utanför landskapets gränser för sina goda ostar. Speciellt Föglö men också Snäckö i Geta nämndes ofta i sammanhanget. Anledning-en till att just Föglöosten var så god sades bl.a.kunna bero på områdets sällsynt rika vegetation, holmbetet, sjö-fodret från strandängarna och boskapens tillgång till vatten.

När man tillverkade ostarna gick man tillväg på följande sätt: Mjölken värmdes utan lock i en renskurad järngryta. När mjöken var ljummen drogs grytan från elden och löpe tillsattes. Till löpe användes kalv- men också fisk- eller kaninmagar. Litet av det vatten som den saltade och tömda magen legat i blandades vid ystningen i mjölken. Ett annat sätt var att doppa den rengjorda djurmagen i mjölken. Efter ystningen rördes ostmassan sönder och pressades sedan ner i ostformen så vasslan rann ut. Efter att ha legat i press några dygn togs osten ur formen och lades i saltlake. Sen soltorkades osten och man vände ofta på den för att påskynda torkningen. Efter långvarig jäsning och torkning blev osten mycket hållbar.

Mera om ålandsosten kan du läsa i Sol-Britt Kärkkäinens artikel "Föglöosten" i  Åländsk odling 1989, Mariehamn 1990.
                                                                                  Tillbaka