Utbyggnaden av älvarna för främst vattenkraft har medfört att de naturliga förökningsmöjligheterna till stora delar har försvunnit och beståndet i Östersjön i hög grad varit beroende av stödutplanteringar. Stora resurser har använts för att restaurera vattendrag, bygga fisktrappor m.m. och på annat sätt säkerställa den vilda laxens fortlevnad. Strävandena att bevara den vilda laxen har inneburit betydande restriktioner för yrkesfisket. Laxen är en art för vilken yrkesfisket i Östersjön regleras och styrs genom internationella beslut och regler; tidigare inom ramen för Internationella fiskerikommissionen för Östersjön och numera på EU-nivå.

Under 1960- och 70-talen var lax en exklusiv fisk med ett mycket högt förstahandsvärde på omkring 15 €/kg. Fångsterna var vissa år mer än 200 ton och värdet mer än 4 miljoner €. Under 1980-talet började man odla regnbåge och lax och värdet för vildfångad lax sjönk till under 5 €/kg. Fångsterna var ännu fram till början av 1990-talet stora, upptill 300 ton per år, men lönsamheten hade minskat kraftigt. I början av 1990-talet begränsades laxfisket kraftigt, vilket ledde till minskade fångster. Mängden lax inköpt på Åland har under de senaste tre åren legat under 10 ton per år med ett förstahandsvärde på 20 000 – 30 000 € per år.

 

 

Beståndet av lax vid Åland är numera helt beroende av naturlig förökning i Bottniska viken och utplantering i Finland och Sverige. Kläckning av lax upphörde år 2008 vid Guttorps fiskodling. Beståndet av lax i Östersjön är minskande eftersom alltför få laxar återvänder till älvarna för lek. Laxens vandringar gör att den påträffas i åländska vatten främst under våren.