OMGIVNINGEN Olika omgivningsfaktorer styr i hög grad fiskbeståndens storlek och fiskars beteende. En av dom viktigaste är temperaturen, men också vattnets grumlighet och salthalt är viktiga. Det är viktigt att följa med utvecklingen av dessa faktorer för att kunna få en kunskapsgrund och förklaring till varför bestånden ökar eller minskar. Fiskeribyrån utför årliga, automatiska mätningar av temperatur på tre platser i landskapet, siktdjup mäts årligen under provfiskena och salthaltvärden fås från Husö biologiska station (se karta över mätlokalerna här). Temperatur Temperaturen styr i hög grad fiskars beteende, förökning och storleken på bestånden. En allmän temperaturökning gynnar bestånden av varmvattenfiskar såsom abborre, gös, gädda och mörtfiskar. Kallvattenfiskar som flundra, piggvar, torsk, tånglake och lake missgynnas. Fiskeribyrån mäter vattentemperaturen kontinuerligt under isfri tid vid tre platser på Åland. Resultaten från lokalerna redovisas i diagrammet nedan. Mätningen utförs på 1 m djup i större, skyddade vikar, som skall representera uppväxtområden för sötvattensarter s.s. abborre och mört. Medeltemperaturen vid Åland, sett över 10 års perioder, har ökat med 0,8 – 1,2 ºC under 2000-talet jämfört med 1980- och 1990-talen. Orsaken till ökningen kan vara den globala uppvärmningen. Temperaturen år 2011 var högre än medeltemperaturen under 2000-talet. Vattnets grumlighet (siktdjup) Kustvatten är ofta näringsrika, högproduktiva och mer eller mindre grumliga. Näringstillgången i Östersjön har ökat under flera decennier och detta drabbar kustvatten eftersom en stor del av näringen tillförs via avrinningen. Följden blir att produktiviteten och grumligheten ökar. Abborre gynnas något av ökad näringstillgång och grumligare vatten. Även gös trivs i grumligt vatten. Mörtfiskar gynnas starkt. Sik, flundra och piggvar missgynnas. Siktdjup mäts årligen i samband med provfiskena och resultaten redovisas i diagrammet nedan. Vid nordvästra Åland har grumligheten minskat under en 17 års period från > 5 m till < 5 m. Orsaken är troligen ökad tillgång på näring genom ökad tillrinning från land, vilket ökar mängden planktonalger och mängden andra partiklar. Sedan 2002 har försämringen planat ut. Siktdjupet har ökat i Lumparn under perioden 1999 - 2010, vilket kan bero på fleråriga satsningar från samhällets sida för att minska utsläpp av näringsämnen till Lumparn. År 2010 noterades en markant förbättring av siktdjupet i Ivarskärsfjärden jämfört med hela den tidigare perioden. År 2011 var siktdjupet likartat som de 2-3 föregående åren. Salthalt Ursprunget för fiskar är antingen sötvattensförhållanden (salthalt < 1 PSU) eller marina förhållanden (salthalt > 30 PSU). Östersjön är ett brackvattenhav, och salthalten vid Åland är 5 – 6 PSU (1 PSU motsvarar 1 promille). Det innebär att alla våra fiskarter har anpassat sig till en mer eller mindre stressfylld omgivning. En minskning av salthalten gynnar sötvattensarter som abborre, gös, gädda, mörtfiskar och missgynnar marina arter som flundra, piggvar, tånglake, torsk. Salthalten mäts regelbundet vid Äppelö, nordvästra Åland, av Husö biologiska station. Resultaten redovisas i diagrammet nedan. Salthalten vid nordvästra Åland har minskat från ca 6,2 PSU till 5,6 – 5,7 PSU under en 18 års period. Orsaken till att salthalten minskar är troligen att temperaturökningen gör att avrinningen av sötvatten från land ökar och att saltvatteninflödena från Nordsjön till Östersjön minskar. År 2011 noterades en markant minskning av salthalten, från 5,6 till 5,2 PSU. |
