Kvinnofrid

Kvinnofridslinjen

Landskapsregeringen har sedan februari 2006 ett samarbete med Nationellt Centrum för Kvinnofrid i Sverige angående kvinnofridslinjen.

Den nationella stödtelefonen är till för den som utsatts för våld eller hot om våld i nära relationer och för oroliga anhöriga, vänner, arbetskamrater m.fl. De som tar emot samtalen är professionella och vana att möta människor i kris eller i andra svåra livssituationer.

Kvinnofridslinjen är öppen för ålänningar dygnet runt och erbjuder dessutom handledning för åländska myndigheter i frågor som rör våld i nära relationer. Utbildning, fortbildning och kompetensutveckling för berörda myndigheter ingår också i samarbetet.

Kvinnofridslinjen +358 18 25 500

Man kan givetvis också kontakta Tallbacken dygnet runt i frågor som rör våld i nära relationer. Skyddsboendet är tillgängligt för kvinnor och män utsatta för våld i nära relationer.

Tallbackens telefonnummer +358 18 531305

Mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor, i synnerhet inom familjen, är ett globalt samhällsproblem och kanske ett av det mest extrema exemplen på den obalans som råder i maktförhållandet mellan kvinnor och män. FN:s barnfond UNICEF betecknar våld mot kvinnor som en global pandemi (en epidemi som sprids över en eller flera världsdelar). WHO räknar med att då det gäller våld är män till 90-95 procent förövare/utövare i såväl krig som fredstid.

Tre av fyra offer för mäns våld är män. Ett globalt mönster är att mäns våld mot andra män oftast sker på offentliga platser med vittnen till våldsutövandet. Kvinnor utsätts för våld i det egna hemmet, oftast av någon hon har eller har haft en nära relation till.

Finland har 1997 och 2005 utfört nationella undersökningar om våld mot kvinnor.(På Åland har ingen omfångsundersökning gjorts.) Var femte kvinna i Finland blir någon gång under sin livstid utsatt för våld av sin manliga partner eller före detta partner. Antalet kvinnor som dör till följd av våldet är högt, även i ett europeiskt perspektiv, visar statistik från Rättspolitiska forskningsinstitutet. I cirka 90 procent av antalet våldsdåd i en parrelation som kommer till polisens kännedom riktas våldet mot en kvinna.

Varje år dödas 13-25 kvinnor i Finland av sin partner eller före detta partner. En del av dessa hade ansökt om och blivit beviljade besöksförbud och hade därigenom uppmärksammat staten på den fara de befann sig i.

Vem utsätts för en förhöjd risk att utsättas för våld i nära relationer?

Bland dem som utsätts för en förhöjd risk att utsättas för våld i nära relationer finns bland andra ensamstående kvinnor med barn, kvinnor som står utanför arbetsmarknaden, gravida, missbrukande kvinnor, äldre kvinnor, kvinnor i samkönade relationer, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor med utländsk bakgrund och kvinnor som lever i familjer med så kallad hederstradition som accepterar hedersrelaterat våld. Det kan också exempelvis vara fråga om att en kvinna är beroende av sin våldsamma make för att få behålla uppehållstillstånd.

Även män kan utsättas för våld i nära relationer

Även män kan utsättas för våld av en kvinna eller i en samkönad relation. Våldet kan se olika ut men ett gemensamt drag är att det rör sig om en aktiv handling som är förövarens ansvar.

Våld som riktar sig mot kvinnor respektive mot män är som fenomen inte symmetriskt och det krävs könsmedveten forskning om män som utövare av och som utsatta för våld, med beaktande av olika former av våld.

Våld i hemmet

Ungefär tio procent av alla barn i Sverige har upplevt våld i hemmet någon gång och fem procent har upplevt det ofta. Många barn som upplever våld blir också själva slagna.(SOU 2001:72). Inom forskningen har man gått från att tala om barn som bevittnar våld till att lyfta fram våldet som vardag. Begreppet uppleva våld används därför nu i större utsträckning, vilket sätter barnets perspektiv på våldet i centrum och gör barnet till subjekt (Överlien, 2007). De hot som uttalas i samband med misshandeln upplevs av barnet som allvarliga, vilket innebär att barnet lever med ett dödshot mot mamman som upplevs som verkligt.

Barn som upplever våld är ingen enhetlig grupp, de är flickor och pojkar och har olika livssituation och behöver därför olika typer av stöd och hjälp. Forskning visar att 30 till 75 procent av barn som växer upp i våldsamma relationer har själva blivit slagna. Den stora spridningen beror på att studierna använt olika urval, metoder och definitioner av våld. I majoriteten av fallen är det papporna som slår, även om också mammor utsätter sina barn för våld.

FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor

I FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993) uppmanas stater att stödja offer och avsätta tillräckliga resurser för arbetet mot våld mot kvinnor. En könsmaktförståelse av mäns våld mot kvinnor finns idag inskriven i många dokument från FN, EU och Europarådet. I deklarationen om eliminerande av våld mot kvinnor som antogs av FN 1993 uttrycker ett FN-dokument för första gången ett könsmaktsperspektiv av mäns våld mot kvinnor. Det innebär att man kopplar ihop våldet med mäns överordning och kvinnors underordning.

Pekingdokumentet (1995) säger att våld mot kvinnor ”upphäver och skadar” kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Våld mot kvinnor definieras inte mera som en privat angelägenhet och begränsas inte heller till att omfatta endast fysiskt våld.

Enligt FN:s deklaration om våld mot kvinnor (1993) definieras våld mot kvinnor brett:

Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckliga frihetsberövanden, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet.

Både ett samhällsproblem och ett individuellt problem

Våld mot kvinnor och barn är ett av de grövsta brotten mot grundläggande mänskliga rättigheter och jämställdhet, tillika som det är en hälso- och kriminalpolitisk fråga. Men att vi idag erkänner och synliggör våld mot kvinnor och deras barn betyder att det åländska samhället tar det könsrelaterade våldet på allvar både som ett samhällsproblem och ett individuellt problem. Hemmet är fortfarande den farligaste platsen för en kvinna på Åland. Våld, fysiskt, psykiskt och sexuellt utgör ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande.

Samhället måste vidta åtgärder

Samhället måste vidta åtgärder för att skydda och stöda de utsatta samtidigt som man i ett förebyggande arbete måste syna de värderingar, normer och attityder som upprätthåller våldsutövandet. Vuxenvärlden i det åländska samhället måste våga identifiera och synliggöra barn som lever med våld i hemmet och särskilda hänsyn ska tas till flickors och pojkars behov, rättigheter och förutsättningar. Samhället bör även utveckla insatserna gällande förövarna. Ökad kunskap och samverkan mellan de verksamheter som kommer i kontakt med utsatta och förövare är grundförutsättningar för att alla ska få den hjälp och det stöd de behöver.

Brottsoffer och förövare ska bemötas professionellt och empatiskt oavsett vilka de är och var på Åland de är bosatta. Utmaningen är att omsätta den kunskap som finns – och som fortsatt utvecklas- i målinriktade insatser så att de som behöver stöd och hjälp faktiskt får det.

Samverkan mellan myndigheter, organisationer och enskilda är den viktigaste strategin när det gäller att motverka våld i nära relationer.

Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala Universitet

Publicerad 11.5.2015
Uppdaterad 10.11.2017