Linfärjetrafiken

En linfärja är ett kostnadseffektivt fartyg. Linfärjorna utgör en viktig och ”utsträckt arm” till landsvägen. Definition av en linfärja:

Färjorna trafikerar längsmed en utspänd lina, eller mer bestämt en kraftig stålvajer som ligger i vattnet mellan två färjelägen. Vajern är fastsatt i vardera ändan oftast i kraftiga betongfundament.

I landskapet finns det sex (6) linfärjerutter; Björkö, Embarsund, Seglinge, Simskäla, Töftö och Ängösund. Simskäla- och Ängösundslinjerna trafikeras också med landskapsregeringens tonnage men driften sköts av privata bolag enligt entreprenadavtal. Det är avgiftsfritt att åka på alla linfärjor. De längsta styrvajrarna (1070 meter) har dragits mellan Alören och Timskär på Simskäla-rutten, medan de kortaste finns mellan Finholma och Jyddö (270 meter) i Embarsund.

De flesta av de nuvarande färjorna är byggda på forna åländska varv och har under årens lopp moderniserats i landskapsregeringens egen verkstad. Nya moderna styrhytter har installerats och nuförtiden är samtliga linfärjor anpassade med samma angöringssystem, vilket gör det möjligt för linfärjorna att trafikera på landskapets samtliga rutter.  

Landskapsregeringens transportbyrå ansvarar avtalsenligt för de privatiserade linfärjerutterna i Simskäla och Ängösund, som trafikeras med de landskapsägda färjorna F121 respektive F106. Genom inspektioner och kontroller försäkrar sig LR om att entreprenörerna sköter väl om linfärjorna och trafiken samt efterlever avtalet.

Publicerad 8.5.2015
Uppdaterad 3.1.2017