Lagstiftning

Det finns flera lagar som skyddar fornlämningarna. År 1965 kom Landskapslagen om fornminnen, som kompletterades 1999 och 2006 (ÅFS 1965/9, 1999/55, 2006/87). För det maritima kulturarvet antogs 1974 Landskapslagen om fredning av skeppsvrak, som 2007 ersattes av Landskapslagen om skydd av det maritima kulturarvet (ÅFS 2007/19).

Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom lagen. Det innebär att en nyupptäckt fornlämning är fredad utan att det behövs något myndighetsbeslut om det.

Det finns även ett så kallat skyddsområde runt fornlämningen för att bevara den. Det lagstadgade skyddsområdet är två meter runt fornlämningen såvida inget annat har bestämts. Om fornlämningen behöver ett större skyddsområde för att kunna bevaras går det att fastställa ett sådant genom ett skilt beslut.

Internationella åtaganden

Även internationella regelverk skyddar de åländska fornlämningarna. Finland och Åland har antagit den i Valletta 1992 reviderade europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska arvet (ÅFS 1995:97).

Gällande marinarkeologi har östersjöländernas kulturarvsmyndigheter tillsammans utarbetat riktlinjer för god praxis ”The Code of Good Practice för the Management of the Underwater Cultural Heritage in the Baltic Sea Region (COPUCH)”.

Publicerad 11.5.2015
Uppdaterad 13.1.2017