Provfisken

Fiskeribyrån utför årligen fyra provfisken på Åland. En beskrivning av provfisket och resultat från respektive område finns som bilagor.

  • Provfiske i nordvästra Åland. Målart är abborre, mörtfiskar och gers.
  • Provfiske i Kumlinge. Målart är abborre, mörtfiskar och gers.
  • Provfiske i Lumparn. Målart är gös.
  • Provfiske efter svartmunnad smörbult i Västerhamn.

Syftet är främst att följa med beståndet hos ekonomiskt viktiga arter. Provfisken kan ge information om hur beståndsutvecklingen eller trender har sett ut men också hur den kommer att se ut i framtiden. Trender i beståndets storlek hos olika arter kan också berätta om förändringar i miljön och om hur förökningen har fungerat. Syftet med provfisket efter svartmunnad smörbult är att följa med dess fortsatta utbredning.

Provfisket ger en säkrare bild av beståndets utveckling jämfört med statistik från yrkesfisket, eftersom man varje år fiskar på samma lokaler, samma redskap, samma tid på året och man har ett känt antal nät. Fångsten uttrycks i fångst per nät.

Abborre

Abborre har varit och är en viktig art för yrkesfisket, fritidsfisket och sportfisket.

Provfiskeresultaten visar att beståndet både totalt och för grov abborre ökade under 1990-talet. Efter det har hela beståndet legat på en hög nivå, medan beståndet av grov abborre har minskat vid Kumlinge. Minskningen vid Kumlinge beror på flera svaga årsklasser i följd under åren 2003 – 2009. Årsklasserna har varit bättre sedan dess och beståndet bör därmed öka igen.

Gös

Gös är ekonomiskt sett en viktig art på Åland. Dess utbredningsområde är begränsat till skyddade fjärdar och vikar. De mest kända bestånden finns i Lumparn och Ivarskärsfjärden. Provfisken har gjorts i båda havsvikarna, men numera görs provfisket endast i Lumparn.

Resultaten i provfisket visar att gös totalt sett inte har minskat, men den grova gösen som är större än 37 cm, har minskat över tid. Den viktigaste orsaken till minskningen är ett hårt fisketryck under 1990-talet. I provfisket fångas årligen även årsyngel, vilket tyder på förökningen fungerar.

Mörtfisk

Mörtfisk gynnas av övergödning. Beståndet av mörtfisk blir då också en indikator på näringstillgången i ett område. Stora mängder mörtfisk tyder på god näringstillgång och tvärtom. Genom att följa trenden av mörtfisk under en period kan man få en uppfattning om hur näringstillgången förändras.

Den vanligaste mörtfisken är mört, som förekommer i stora mängder vid nordvästra Åland. Den påträffas sparsamt vid Kumlinge. Mörtfiskfångsterna domineras här av sarv. Andra mörtfiskarter som förekommer i fångsterna är björkna, braxen, id och löja.

Fångsterna av mörtfisk vid nordvästra Åland ökade under 1990-talet, vilket därmed antyder att näringstillgången ökade. Därefter har fångsterna varit stabila på en hög nivå. Vid Kumlinge har mörtfisken ökat något sedan år 2003. Sammanfattningsvis kan man säga att provfiskeresultaten tyder på att näringstillgången har ökat vid Åland under de senaste decennierna. Trots att åtgärder har vidtagits för att minska utsläpp av näring så syns inte någon minskning i provfiskefångsterna av mörtfisk.

Publicerad 18.5.2015
Uppdaterad 23.3.2016