Marinarkeologi

Lämningar i vatten efter mänsklig verksamhet kallas maritimt kulturarv. Vrak och vrakdelar som påträffas i hav, sjöar och andra vattendrag efter farkoster som sjunkit för mer än hundra år sedan är fredade enligt LL (2007:19) om skydd av det maritima kulturarvet. Övriga varaktigt övergivna konstruktioner, vilka påträffats i vatten och kan antas vara äldre än 100 år, är också maritima fornlämningar.

Det maritima kulturarvet kan utgöras av:

  • Vrak efter fartyg, båtar och andra farkoster
  • Undervattenskonstruktioner, t ex hamn- och försvarsanläggningar, konstruktioner i anslutning till fiske, skeppsbyggeri och underhåll av fartyg och båtar
  • Lämningar vid historiska hamnplatser
  • Platser där skeppsbrott ägt rum, ibland återstår endast lösöre som hört till fartyg och last, ibland kan man påträffa lämningar efter fartyget vars vrak kanske finns i närheten
  • På platser där sjöstrider ägt rum kan det finnas vrak efter fartyg och föremål som hört till dem
  • Offerplatser i sjöar och vattendrag
  • Lösfynd

Föremål av organiskt material som trä, ben, tyg och läder som ligger i vatten är ofta mycket mer välbevarade än det som hittas på land. I Östersjön saknas träätande organismer, vilket ger mycket bra bevarandeförhållanden.

Kulturbyrån upprätthåller ett register över det maritima kulturarvet och svarar för skydd, forskning och vård av fornlämningar i vatten. Vi behandlar ansökningar om undersökningstillstånd av det maritima kulturarvet, ger utlåtanden om följderna av vattenbyggnadsprojekt för det samt ger tillstånd till dykning. Läs mer under dyktillstånd.

Publicerad 11.5.2015
Uppdaterad 14.9.2016