Landskapsförordning (1998:86) om skogsvård

Beståndsvårdande avverkning skall utföras så att en god skogsvård upprätthålls och markens virkesproducerande förmåga tillvaratas. Härvid bör i första hand välväxande och kvalitativt goda träd i de övre kronskikten gynnas.

Avverkningen och åtgärder som vidtas i samband med denna bör utföras så att fällnings- och körskador på kvarvarande bestånd undviks eller begränsas.

Vid beståndsvårdande avverkning skall för landskapet Åland lämpliga gallringsmallar tillämpas.

Då man bedömer om en förnyelseavverkning får vidtas beaktas inte de i beståndet undertryckta träden.

Ett bestånd anses förnyelsemoget då det har uppnått den grundytevägda medeldiameter eller totalålder som anges i följande tabell:

Vid förnyelseavverkning av skogsbestånd på torvmark tillämpas samma diameter- och ålderskrav som på motsvarande bonitet på momark.

En förnyelseavverkning får dock utföras innan trädbeståndet uppnått de i 2 mom. angivna diametrarna eller åldrarna om underproduktion på grund av olämplig växtplats, gleshet, sjukdom hos trädbeståndet eller andra särskilda skäl föreligger.

De i 2 mom. angivna diametrarna och åldrarna gäller inte heller julgransodlingar, energiskogar eller liknande skogsbestånd som anlagts för specialändamål eller sådana skogsbestånd som av speciella kvalitetsskäl är ekonomiskt mer ändamålsenliga att förnyelseavverka än att låta stå kvar.

Då naturlig förnyelse skall användas som förnyelsemetod skall det på förnyelseytan eller vid kanten av denna finnas ett tillräckligt antal träd av för förnyelsen lämpligt trädslag och kvalitet med avseende på markens beskaffenhet.

Om endast fröträd från kantskogen används får det område som förnyas på naturlig väg som regel sträcka sig endast en trädlängd från kantskogen.

Ett godtagbart plantbestånd enligt 8 § landskapslagen om skogsvård skall bestå av plantor av sådana trädslag som i ekonomiskt hänseende är utvecklingsdugliga på växtplatsen. Som utvecklingsdugliga trädslag på olika växtplatser räknas i första hand tall på växtplats av harsyre-blåbärstyp eller sämre samt gran och vårtbjörk på växtplats av blåbärstyp eller bättre.

På växtplats av lingontyp godtas dock 20 % inblandning av gran och vårtbjörk i beståndet.

Även följande trädslag kan på lämplig växtplats anses vara utvecklingsdugliga: glasbjörk, klibbal, ek, lönn, ask samt odlad alm och lind. Andra trädslag som tillhör Ålands naturliga flora kan räknas som utvecklingsdugliga i ekonomiskt hänseende om de producerar marknadsdugligt virke eller används för specialändamål som ger tillräcklig ekonomisk avkastning.

Vid skogsodling med andra trädslag som inte tillhör Ålands naturliga flora skall vid bedömningen av deras utvecklingsduglighet speciellt beaktas deras naturliga krav på växtplats och utbredningsområde.

För att ett plantbestånd skall anses vara godtagbart skall följande minimiantal utvecklingsdugliga plantor av trädslag som avses i 4 § finnas:

Skadade eller sjuka plantor och plantor med klart avvikande storlek beaktas inte då minimiantalet utvecklingsdugliga plantor räknas. Vidare räknas endast den ena av två plantor som växer närmare varandra än 0,5 meter.

Minimiantalet kan vid avvikande förhållanden på växtplatsen underskridas med högst 200 plantor per hektar.

Upphävda (2004/36).

Vid bedrivande av skogsbruk och åtgärder i samband med detta skall en generell naturvårdshänsyn tas.

Särskilt hänsynskrävande biotoper som är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden anges i följande förteckning:

1. Våtmarksbiotoper

- Stränder.

- Bäckar och källor.

- Alkärr samt ormbunks- och fräkenkärr.

2. Barrskogs-, lövskogs-, hag- och ängsmarksbiotoper

- Barrskogsbevuxna öar omfattande mindre än 10 hektar.

- Hassellundar omfattande mellan 0,1-2 hektar.

- Naturbestånd av lind, alm, ek, lönn, ask, oxel eller oxelrönn omfattande mellan 0,1-2 hektar.

- Enstaka träd som är grova eller annars av betydelse för natur- eller kulturminnesvården.

3. Biotoper i geologiska och geomorfologiska formationer

- Rasbranter, förkastningar och grottor.

- Träd på bergsimpediment med en lägre skoglig produktion än tvinmark.

Vid skogsbruk i en särskilt hänsynskrävande biotop och dess närmiljö skall sådana skötselmetoder användas samt den tidpunkt nyttjas för avverkning eller utforsling, som inte äventyrar biotopens särart och betydelse.

Med en biotops närmiljö avses den zon där träd-, busk- och fältskiktet samt hydrologin skapar vegetationsförhållanden och ett mikroklimat som är nödvändigt för bevarandet av biotopens särart.

Tillåtna åtgärder är i allmänhet försiktig avverkning, fällning av enskilda träd, upptagning av enskilda fläckar med hacka, plantering och sådd samt andra åtgärder som inte skadar biotopens särdrag och betydelse. Förnyelseavverkning genom naturlig förnyelse är tillåtet på barrskogsbevuxna öar mindre än 10 hektar och maskinell markberedning kan tillåtas om det är nödvändigt för etablering av ett nytt plantbestånd på dessa öar.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1998.

Åtgärder som ikraftträdandet av denna förordning förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.