Foder inverkar på livsmedelssäkerheten och därför måste de vara säkra och spårbara. Ett foder är inte säkert om det har en negativ effekt på djurhälsan eller om ett animaliskt livsmedel inte är tryggt att använda som människoföda på grund av fodret. Foder får inte heller orsaka fara för miljön.
Primärfoderföretagarna, inbegripet jordbrukarna, husdjurproducenterna och fiskodlarna, ansvarar för fodersäkerheten. Alla foderföretagare, inklusive jordbrukarna, är skyldiga att göra en anmälan till Landskapsregeringen om det finns en misstanke om att det foder de importerar, producerar, tillverkar eller distribuerar inte är säkert.
Kraven som ställs på foder i primärproduktion gäller produktion, tillblandning och tillverkning av foder för eget bruk, för försäljning samt för överlåtelse utan ersättning och lagring. Kraven gäller dessutom för utfodring av livsmedelsproducerande djur med hemmagjort och industriellt foder.
Enligt Europaparlamentets och rådets s.k. foderhygienförordning måste hela foderkedjan, primärproduktionen inbegripen, registrera sig som foderföretagare. Mer om det under registrering.
För att foder skall gå att spåra måste företagare i primärproduktion föra bok över foder. Bokföringsskyldigheten gäller foder som ges till livsmedelsproducerande djur.
Dessutom finns det ett antal krav, som gäller primärproduktion av foder, i lagstiftningen. De här kraven gäller fodersäkerhet och foderhygien.
Bokföring
Bokföringen är ett grundläggande krav när det gäller spårbarheten för foder och det berör samtliga foderproducenter och husdjursproducenter. Kravet på bokföring gäller också foderläkemedel samt tillsatser och förblandningar, till exempel ensileringsmedel.
Producenten måste föra bok över följande uppgifter:
- I fråga om foder som köpts till gården; namn och adress för den som sålt/levererat fodret, produktens namn (t.ex. rybskross), leveransdatum, mängd och djurgrupp som utfodrats med fodret. Dessutom ska man i foderbokföringen anteckna identifikationsbeteckningen (t ex silo 2) för det lager dit foderpartiet levererats.
- I fråga om foder som överlåtits från gården; namn och adress för den som köpt/tagit emot fodret, produktens namn (t.ex. torrhö), leveransdatum och mängd
- I fråga om gårdens egenproducerade foder; namnet på och mängden hos det foder som respektive djurgrupp har utfodrats med samt identifikationsbeteckningen för det lager dit foderpartiet levererats (t ex skiftesnummer där partiet av balar förvaras).
- Tidpunkten för när man slutat använda fodret om det finns en karenstid med användningen av fodret med anledning av ett läkemedel eller en tillsats i fodret
- Resultaten från de prov som tagits av fodret
- Användning av växtskyddsmedel
- Användning desinfektionsmedel och skadedjursgifter (biocider), som används i foderlager eller vid behandling av utfodringskärl och transportmedel, förflyttnings- eller vägningsutrustning för foder.
Uppgifterna om foder kan föras in exempelvis på blanketten för foderbokföring som finns som bilaga här intill. Kravet på bokföring kan också uppfyllas genom att spara inköps-/försäljningsverifikaten (skattebokföring) och fraktsedlarna, i fråga om foderläkemedel bokföringen över medicinsk behandling eller i fråga om foder som producerats på gården skiftesbokföringen enligt miljöersättningens förbindelsevillkor, ifall de uppgifter som krävs i bokföringen framgår av dem. Som bokföring av analysresultaten från foderprover räcker att man sparar de aktuella analysintygen som tagits t.ex. i samband med myndighetstillsyn eller försäljning.
Bokföringen av biocid- och växtskyddsmedelanvändning ska inbegripa namn, mängder och användningstider av använda biocider eller växtskyddsmedel. Om jordbrukaren har ingått en förbindelse om miljöersättning är de växtskyddsanteckningar som förts enligt villkoren för miljöersättningen tillräckliga också för att uppfylla foderkraven.
Foderbokföringen ska sparas minst fem år. Det är tillrådligt att spara varudeklarationer av foder minst den tid som fodret används. Bokföringen över användningen av växtskyddsmedel och bokföringen över användningen av biocider ska sparas minst i tre kalenderår.
Foderhygien
I alla skeden av produktionen måste man se till att fodret skyddas från potentiella faktorer som kan leda till att fodret kontamineras och förfars. Sådana faktorer är till exempel
- en mikrobiologisk sjukdomsalstrare i marken eller vattnet,
- rester av gödselmedel och växtskyddsmedel,
- faktorer som beror på att avfall hanterats eller bortskaffats på felaktigt sätt,
- skadedjur,
- fågelspillning.
Också djurens strö måste skyddas mot kontaminering, eftersom djuren kanske äter av ströet fastän det inte är foder. Foder och strö ska bytas ut tillräckligt ofta och man måste se till att de inte börjar ruttna.
De utrymmen, anordningar, behållare och transportmedel som används när man tillverkar, hanterar, förpackar, lagrar, transporterar och utfodrar djurfoder ska rengöras regelbundet och vid behov desinficeras efter rengöringen. Också djurens dricksanordningar måste rengöras regelbundet. Djurens dricksvatten och det vatten som används för rengöring av anordningar och redskap måste vara rent. Tiden mellan spridning av stallgödsel och bärgning av foder eller betesgångmåste vara tillräckligt lång så att gödseln inte förorenar fodret. Om man använder något organiskt gödselmedel, exempelvis kött- och benmjöl och stallgödsel, måste karenstiden mellan spridningen av gödselfabrikatet och foderbärgning eller betesgång vara minst 21 dygn. Vid betesutfodring och foderbärgning måste man också ta hänsyn till fastställda karenstider för växtskyddsmedlen.
Det foderutdelningssystem som är i bruk på gården måste säkerställa att djuren får bara foder som är avsett för dem. Framför allt till exempel efter hantering och användning av foderläkemedel ska fordonen och utrustningen för foderhantering och utfodring rengöras så att man undviker att kontaminera följande foderparti. Rengörings- och desinfektionskemikalier ska användas enligt bruksanvisningarna. Också andra biocider, dvs. bekämpningsmedel mot skadliga organismer, gödselmedel och växtskyddsmedel ska förvaras, hanteras och användas enligt tillverkarens anvisningar. De, liksom också farliga ämnen, utsäde och avfall, måste hanteras och förvaras åtskilt från foder och djurhållningsplatser. Foder och foderläkemedel avsedda för olika djurgrupper och djurslag ska förvaras så att de inte ges åt sådana djur som de inte är ämnade för. Den person som ansvarar för djurens utfodring ska ha de kunskaper och färdigheter som behövs för uppgiften
Förbjudna ämnen, organismer och produkter i foder
Livsmedelsproducerande djur får inte utfodras med animaliskt protein eller foder innehållande sådant. Förbudet syftar till att förhindra spridningen av BSE hos nötkreatur den så kallade galna kosjukan.
Det är förbjudet att skaffa mjölkbaserade produkter, frånsett råmjölk, direkt från en annan gård för att användas vid utfodring av djur. Om gården skaffar mjölkbaserade foder från en foderföretagare måste vissa krav beaktas.
Det är förbjudet att använda något som helst matavfall vid utfodring av livsmedelsproducerande djur, eftersom det är omöjligt att förvara animaliskt avfall åtskilt från vegetabiliskt avfall och det animaliska avfallet kan sprida bland annat mul- och klövsjuka och svinpest.
Produkter som är förbjudna som djurfoder är till exempel träck och urin samt frö eller annat förökningsmaterial av växter som efter skörd har behandlats med växtskyddsmedel, samt biprodukter av dessa. Förbjudna är också trä och biprodukter av trä som behandlats med träskyddsmedel, fast samhällsavfall såsom hushållsavfall samt förpackningar och delar av förpackningar.
Foder kan innehålla skadliga ämnen, organismer och produkter som inte avsiktligt har tillsatts i fodret. Skadliga ämnen, organismer och produkter kan orsaka fara för hälsan inte bara för djur utan också för människor. Förekomsten av skadliga ämnen, organismer och produkter i foder har begränsats genom att man har fastställt gränsvärden för dessa ämnen i foder. Skadliga ämnen, organismer och produkter är tungmetaller och vissa andra oorganiska ämnen, mögelgifter dvs. mykotoxiner, bekämpningsmedel, organiska miljögifter (t.ex. dioxin) samt botaniska orenheter (t.ex. giftiga växter och frön samt processprodukter av sådana). Av tillsatsämnena kan dessutom rester av koccidiostatika ha skadliga verkningar på olika djurarter.
Enligt den nationella foderlagstiftningen får salmonellabakterier inte förekomma i foder. Finland har ett nationellt program för salmonellakontroll. Salmonellabakterierna hör till gruppen tarmbakterier, och de kan också leva utanför tarmen. Salmonella smittar bland annat med nedsmutsat foder eller dricksvatten.
Fodertillsatser får inte användas om de inte är godkända i Europeiska unionen. Användningen av tillsatser är förknippad med olika slags villkor beroende på tillsatsens beskaffenhet.
Laghänvisningar
Den allmänna livsmedelsförordningen