Granbarkborre

Granbarkborre

Aktuellt

Under vinterhalvåret har angreppen avstannat och granbarkborrarna befinner sig i vila. Att avverka angripna träd under vinterhalvåret bedöms inte ha så stor effekt på bekämpningen eftersom bara en del av granbarkborrarna övervintrar i träden samt för att en stor del av barken skalas av från stammarna vid vinteravverkning i plusgrader. De flesta granbarkborrarna kan överleva i den avskalade barken och spridas vidare nästa vår. Dessutom drabbas ofta granbarkborrens naturliga fiender hårdare vid vinteravverkning än granbarkborrarna själva. Om man ska vinteravverka angripna träd bör man välja träd som fortfarande har gröna barr i kronan och som har mycket bark kvar på stammarna samt göra det vid minusgrader då barken är fastfrusen.

Granbarkborren

Granbarkborren (Ips typographus) är en ca 4-5 mm lång skalbagge som är vanligt förekommande i våra skogar. Den förökar sig främst i färska vindfällen av gran och i samband med större stormfällningar när tillgången till yngelmaterial blir omfattande leder det ofta till en massförekomst av granbarkborrar. Dessa angriper och dödar då snabbt även friska, stående granar. Vid en massförekomst kan skadorna på stående skog bli mycket omfattande.

Barkborrarna för med sig blånadssvamp som snabbt infekterar veden. Svampen är en förutsättning för att kunna övervinna trädets naturliga försvar och det är svampen som dödar trädet. Om våren är varm ökar risken för blånadsangrepp.

Svärmning

Granbarkborren svärmar på våren då temperaturen överstiger +18 grader, vilket normalt inträffar i mitten eller slutet av maj månad. Hanarna borrar sig då in i barken på stressade och stormfällda träd. I samband med gnaget avger de doftämnen (feromoner) som lockar till sig flera granbarkborrar. Hanarna bygger en parningskammare under barken dit de lockar 2-3 honor per hane. Varje hona gnagar en ca 10 cm lång modergång i vedens fiberriktning där de lägger sina ägg. Efter kläckningen livnär sig larverna på innerbarken tills de förpuppas. Larvernas gångar sträcker sig vinkelrätt ut från modergången. De nya skalbaggarna är färdiga att lämna trädet 8-10 veckor efter svärmningen. Dessa övervintrar antingen under barken i stammarna eller lämnar trädet för att angripa andra granar och sedan övervintra i förnan i marken. Vid gynnsam väderlek kan även föräldradjuren svärma en andra gång i slutet av juni-juli månad och anlägga en syskonkull under samma år, vilket kraftigt ökar populationen barkborrar inför kommande säsong. I samband med en extremt varm sommar och höst är det även möjligt att den nya generationens barkborrar hinner svärma samma år de kläcks.

Kännetecken på angrepp

Efter svärmningen i maj-juni kan man hitta små borrhål och högar med brunt borrmjöl i barken på angripna granvindfällen.

Ifall angreppen även drabbat stående skog angrips vanligen först granar i solexponerade lägen samt träd i kanten av stormluckor. Brunt borrmjöl kan ses vid stambasen och i barkfickorna på trädet. Ofta ses även kådflöde på stammen. Om man i detta skede fläker av barken med en kniv kan man hitta granbarkborrens kännspaka gångsystem samt larver och skalbaggar.

Under högsommaren kan man även titta efter avfläkt bark högre upp på stammarna. Senare på sommaren och fram till kommande vår kan man även se att trädens kronor börjar bli rödbruna och att hackspettar har börjat hacka bort barken. Dessa träd bör avverkas och köras bort innan svärmningen nästa vår för att få bort de barkborrar som övervintrar i trädet.

Om barken börjat flagna från nedre delen av stammen är trädet angripet under föregående 1-2 år. Andra tecken på att trädet angripits tidigare är även att det finns vitt svampmycel innanför barken eller att det finns fruktkroppar av svampar på stammen. Barkborrarna har då redan lämnat trädet och det är ingen risk för ytterligare spridning. Döda granar nyttjas av många arter av svampar, mossor, lavar, insekter och fåglar och det är därför viktigt att låta tidigare döda träd stå kvar för naturvården och den biologiska mångfalden.

Övervakning av svärmning och förekomst

Skogsbruksbyrån placerar på våren ut feromonfällor på 3 platser på Åland för att övervaka svärmningstidpunkt och populationsnivå hos granbarkborre. Fällorna töms en gång per vecka under sommaren.

 

Feremonfällor som övervakar förekomsten av granbarkborrar
Fällor för granbarkborre

Granbarkborrens svärmningstidpunkt beror på temperaturen och kan således variera från år till år. Storleken på populationen styrs av tillgången till lämpliga yngelmaterial, till exempel vindfällen.

Svärmningstidpunkten är viktig för att veta när man måste få ut angripna stammar från skogen, medan uppskattningar av populationsnivån på sikt kan säga när risken för skador på stående, frisk skog är överhängande. Idag vet vi inte hur stor populationen måste vara innan denna risk föreligger.

Resultat av svärmningsövervakningen

Landskapsregeringens svärmnings- och populationsövervakning visar att vi fortsättningsvis har höga populationer av granbarkborre. Under 2022 användes i likhet med tidigare år totalt 9 feromonfällor på tre olika platser. Detta år har fällorna varit placerade i Hammarland, Finström och Lemland.

Våren 2022 började svärmningen vecka 20 och den egentliga svärmningstoppen inträffade vecka 23, vilket var en vecka senare än de två föregående åren. Svärmningen följde samma mönster som under fjolåret med två markanta toppar med tre veckors mellanrum. Den senare toppen utgörs förmodligen av både förstagångssvärmare och av moderdjur som svärmar en andra gång för att lägga en syskonkull. Topparna är även till stor grad beroende av väderleken, där svalare och regnigare väder direkt dämpar aktiviteten.

Under tidigare år har fångstresultatet varierat kraftigt mellan olika lokaler, men detta år fångades stora mängder på alla fångstplatser. Det totala antalet fångade granbarkborrar var nästan dubbelt större än under fjolåret och uppgick till nästan samma nivå som under 2020. Eftersom antalet fångstplatser är lågt går det inte med säkerhet att säga om populationen åter har ökat detta år eller om det är slumpen och valet av fångstplatser som påverkat resultaten. För detta krävs längre tidsserier. Ett nytt rekord uppmättes dock vecka 23, då 37.800 granbarkborrar fångades på en vecka i tre fällor i Hammarland.

I likhet med tidigare år noterades en liten ökning i fångsterna ca två månader efter att svärmningen inleddes. Denna svärmning är förmodligen en kombination av första- och andra generationens barkborrar. Antalet nykläckta barkborrar i fällorna var dock lågt och det verkar inte ha varit någon betydande svärmning av andra generationens granbarkborrar.

Sommaren 2022 har varit mycket varm och torr, vilket är en dålig kombination med tanke på skadeläget. Denna typ av väderlek gör granarna stressade och mer mottagliga för angrepp, samtidigt som förutsättningarna för granbarkborrens förökning är optimala. Risken är därför stor att vi står inför omfattande angrepp även nästa år.

Fångstdata från åren 2020-2022 hittar Ni under bilagor.

Vad bör jag som skogsägare göra?

Upparbeta och transportera bort färska vindfällen av gran innan maj månads slut för att minimera tillgången på föryngringsmaterial.

Kontrollera din skog regelbundet under svärmningsperioden och leta efter angrepp på såväl färska vindfällen som på stående granskog. Om våren och sommaren är varm och torr är det mer bråttom eftersom svärmningen börjar tidigare.

Upparbeta och transportera bort färska vindfällen och nyangripna granar så snart som möjligt men speciellt innan de nya granbarkborrarna lämnar yngelmaterialet, 8-10 veckor efter svärmningen. De träd som angripits under våren bör avverkas och transporteras bort senast i mitten av juli för att få bäst effekt.

Eftersom granbarkborrarna kan svärma i flera omgångar bör man granska sina granbestånd under hela sommarperioden maj-augusti för att se om man fått nya angrepp på friska, stående granar. Största riskerna brukar finnas vid exponerade kanter mot äldre granskog och inom en ca 10 meter bred kantzon mot stormluckor. Ett tips är att färgmarkera dessa stammar så att man lätt kan hitta dem vid avverkningen.