Landskapsförordning (2023:88) om naturvård

Landskapsregeringen ska tillämpa landskapslagen (1998:82) om naturvård (naturvårdslagen) och sköta övervakningen av bestämmelserna i naturvårdslagen på sådant sätt att det fortlöpande är möjligt att bedöma skyddsnivån för de arter och biotoper som förekommer på Åland. I det sammanhanget bör särskild uppmärksamhet ägnas fridlysta arter, de primärt skyddade biotoper och arter som anges i rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) och de arter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet), samt de ärenden som anges i bilaga 5 till fågeldirektivet.

Om det på basis av övervakningen kan konstateras att skyddsnivån för en art eller en biotop inte är gynnsam ska landskapsregeringen vidta åtgärder så att en gynnsam skyddsnivå kan uppnås, då även ekonomiska, sociala och kulturella aspekter liksom regionala och lokala särdrag ska beaktas.

Med undantag av de djurarter som är föremål för jakt enligt jaktlagstiftningen är samtliga på Åland förekommande vilda däggdjur och fåglar samt fåglarnas bon och ägg ständigt fridlysta. I bilaga A till denna förordning anges de i 15 § i naturvårdslagen avsedda särskilt skyddsvärda arterna av däggdjur och fåglar.

Arter av kräldjur, groddjur, fiskar och ryggradslösa djur som påträffas på Åland är fridlysta i enlighet med vad som anges i bilaga A till denna förordning. I samma bilaga anges även de i 15 § i naturvårdslagen avsedda särskilt skyddsvärda arterna av kräldjur, groddjur, fiskar och ryggradslösa djur.

Arter av i vilt tillstånd förekommande växter som påträffas på Åland är fridlysta i enlighet med vad som anges i bilaga B till denna förordning. I samma bilaga anges även de i 15 § landskapslagen om naturvård avsedda särskilt skyddsvärda arterna av i vilt tillstånd förekommande växter.

De biotoper på Åland som är särskilt skyddsvärda i enlighet med 16 § i naturvårdslagen indelas och avgränsas i enlighet med vad som anges i bilaga C till denna förordning.

I bilagorna A och B saknar vissa arter svenskt namn. I stället för det svenska artnamnet anges i dessa fall den lägsta taxonomiska nivå för vilken en svensk beteckning finns angiven. I dessa fall är ifrågavarande beteckning även markerad med en asterisk.

Landskapsregeringen kan ge närmare anvisningar om de i bilaga C avsedda biotoperna och deras förekomst.