Translate this page to another language

Google translate is a website service that provides you with a translation of the website, to the language you choose from the list. Since it is computer generated, the translation may not always be completely correct. Please note that the Government of Åland is not responsible for any inaccuracies.

Landskapsförordning (2001:38) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften

1 §.  (2015/27)

Med de avvikelser som anges i denna förordning ska följande författningar tillämpas i landskapet Åland:

Regler om luftkvaliteten

1. Statsrådets beslut om riktvärden för luftkvalitet och målvärde för svavelnedfall (FFS 480/1996)

2. (2017/24) Statsrådets förordning om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (FFS 113/2017)

3. (2017/24) Statsrådets förordning om luftkvaliteten (FFS 79/2017)

Regler om utsläpp

4. Statsrådets beslut om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar vid upplagring och distribution av bensin (FFS 468/1996)

5. Statsrådets förordning om begränsning av utsläpp som leds ut i luften från vissa verksamheter och anläggningar som använder organiska lösningsmedel (FFS 64/2015)

6. Statsrådets förordning om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa målarfärger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering (FFS 837/2005)

7. Statsrådets förordning om återvinning av bensinångor vid distributionsstationer (FFS 1085/2011)

8. Statsrådets förordning om begränsning av utsläpp från stora förbränningsanläggningar (FFS 936/2014)

8a. (2018/44) Statsrådets förordning om miljöskyddskrav för medelstora energiproducerande enheter och energiproducerande anläggningar (FFS 1065/2017).

Regler om produkters sammansättning

9. Statsrådets beslut om svavelhalten för stenkol (FFS 888/1987)

10. Statsrådets förordning om svavelhalten i tung brännolja och lätt brännolja (FFS 413/2014)

11. 6 kap. 4-7 samt 10 och 12 §§ statsrådets förordning om miljöskydd för sjöfarten (FFS 76/2010)

12. Statsrådets förordning om kvalitetskraven på motorbensin, dieselolja och vissa andra flytande bränslen (FFS 1206/2010)

1a §.  (2015/17)

Statsrådets förordning om begränsning av utsläpp från stora förbränningsanläggningar tillämpas i landskapet på sådana förbrän-ningsanläggningar som har en bränsleeffekt på minst 50 megawatt och som använder fast, flytande eller gasformigt bränsle (stor förbränningsanläggning). På sådana förbränningsanläggningar tillämpas även 1b- 1d §§.

Den i 1 mom. nämnda förordningen tillämpas dock inte på

1) anläggningar där förbränningsprodukterna används direkt för uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material,

2) efterförbränningsanläggningar som är konstruerade att rena rökgaser genom förbränning och som inte används som separata förbränningsanläggningar,

3) anordningar för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning,

4) anordningar för omvandling av svavelväte till svavel,

5) reaktorer som används inom den kemiska industrin,

6) koksugnsblock,

7) cowperapparater,

8) tekniska anordningar som används för att producera drivkraft för fordon, fartyg eller luftfartyg,

9) gasturbiner och gasmotorer som används på offshoreplattformar,

10) anläggningar där det bränsle som används är något annat fast eller flytande avfall än det fasta eller flytande avfall som klassificeras som biomassa,

11) anläggningar där diesel-, gas eller flerbränslemotorer undersöks, utvecklas eller testas.

I landskapet tillämpas inte bestämmelserna i 10-12 §§ i den förordning som nämns i 1 mom.

1b §.  (2015/17)

När rökgaserna från två eller flera separata pannor, gasturbiner eller förbränningsmotorer (energiproducerande enhet) leds ut genom en gemensam skorsten som innehåller en eller flera rökkanaler ska den kombination med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt som dessa enheter utgör betraktas som en enda stor förbränningsanläggning och deras bränsleeffekt ska räknas samman när förbränningsanläggningens bränsleeffekt fastställs. När bränsleeffekten för stora förbränningsanläggningar fastställs beaktas inte energiproducerande enheter vars bränsleeffekt är under 15 megawatt.

När minst två sådana i 1 mom. avsedda energiproducerande enheter vars sammanräknade bränsleeffekt är minst 50 megawatt och vars drift har inletts enligt ett miljötillstånd som har beviljats eller beviljas den 1 juli 1987 eller därefter har uppförts eller uppförs så att rökgaserna från dem, enligt tillståndsmyndighetens prövning och med beaktande av tekniska och ekonomiska omständigheter kan ledas ut genom en gemensam skorsten, ska kombinationen av dessa energiproducerande enheter betraktas som en enda förbränningsanläggning och deras bränsleeffekter ska räknas samman när förbränningsanläggningens bränsleeffekt fastställs.

1c §.  (2015/17)

I miljötillståndet för en stor förbränningsanläggning ska det, för uppfyllande av Art 37 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp, uppställas tillräckliga krav på vilka förfaranden som ska följas om reningsutrustningen i anläggningen fungerar dåligt eller havererar.

Verksamhetsutövaren för en stor förbränningsanläggning ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om störningar i tillgången på bränsle samt om störningar och fel i rökgasreningsutrustningen vid en energiproducerande enhet.

Om utrustningen för rening av rökgaser vid en energiproducerande enhet har havererat eller drabbats av driftsstörningar, ska verksamhetsutövaren driva anläggningen med bränslen som orsakar små mängder utsläpp eller begränsa driften vid anläggningen.

Vid störningar i tillgången på bränsle får tillsynsmyndigheten för en begränsad tid bevilja verksamhetsutövaren rätt att vid en energiproducerande enhet som använder bränsle med en låg svavelhalt avvika från de utsläppsgränsvärden som fastställts för enheten eller rätt att vid en energiproducerande enhet som använder gasformiga bränslen använda något annat än gasformigt bränsle.

1d §.  (2015/17)

Till en ansökan om miljötillstånd för en stor förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mera ska det fogas en utredning om förutsättningarna för avskiljande av koldioxid. Om det utifrån utredningen eller annan information kan bedömas att det finns förutsättningar för att avskilja koldioxid, ska det i miljötillståndet bestämmas att lämpligt utrymme ska avsättas vid anläggningen för den utrustning som krävs för att avskilja och komprimera koldioxid.

Av den utredning som avses i 1 mom. ska det framgå

1) om det vid anläggningen finns lämpliga lagringsplatser,

2) om transporten är tekniskt och ekonomiskt genomförbar, samt

3) om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera utrustning för avskiljning av koldioxid.

1e §.  (2018/44)

Vid tillämpningen av statsrådets förordning om miljöskyddskrav för medelstora energiproducerande enheter och energiproducerande anläggningar (FFS 1065/2017) ska på Åland med registreringsanmälan avses miljögranskning.

På Åland ska bestämmelserna i den förordning som nämns i 1 mom. gällande innehållet i en registreringsanmälan för en medelstor energiproducerande enhet och anläggning också gälla innehållet i en ansökan om miljötillstånd för en medelstor energiproducerande enhet och anläggning, utöver övriga uppgifter som krävs för tillståndsprövningen enligt 12 § landskapslag (2008:124) om miljöskydd.

På Åland tillämpas inte bestämmelserna i bilaga 1 B samt 1.2 i bilaga 3 till den förordning som nämns 1 mom. På Åland tillämpas bestämmelserna i 7 § enbart på nya anläggningar.

1f §.  (2018/44)

Om rökgaserna från två eller flera nya medelstora energiproducerande enheter släpps ut genom en gemensam skorsten, eller om det med beaktande av tekniska och ekonomiska faktorer enligt Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet skulle vara möjligt att släppa ut rökgaserna genom en gemensam skorsten, ska de betraktas som en kombination vars bränsleeffekt fastställs utifrån de ingående enheternas sammanlagda bränsleeffekt.

I fråga om sådana kombinerade enheter som avses i 1 mom. tillämpas regeln om sammanräkning av bränsleeffekten på fastställandet av gränsvärdena för utsläppen från de ingående energiproducerande enheterna, intervallen mellan periodiska mätningar av rökgasutsläppen och bestämmandet av antalet drifttimmar. Regeln om sammanräkning av bränsleeffekten för energiproducerande enheter ska inte beaktas vid tillämpningen av del 1 i bilaga 1 A och bilaga 2 till statsrådets förordning om miljöskyddskrav för medelstora energiproducerande enheter och energiproducerande anläggningar (FFS 1065/2017).

1g §.  (2018/44)

Om en medelstor energiproducerande anläggning som normalt använder bränsle med låg svavelhalt inte kan uppfylla de utsläppsgränsvärden för svaveldioxid som anges i miljötillståndet eller kraven i landskapslagstiftning som gäller verksamheten inte kan iakttas därför att leveranserna av bränsle med låg svavelhalt har avbrutits till följd av allvarlig brist på bränsle, ska verksamhetsutövaren utan dröjsmål underrätta Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Utgående från underrättelsen kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för högst sex månader bevilja verksamhetsutövaren rätt till undantag från skyldigheten att iaktta de fastställda utsläppsgränsvärdena för svaveldioxid.

Om en medelstor energiproducerande anläggning som använder enbart gasformigt bränsle inte kan uppfylla de utsläppsgränsvärden som anges i miljötillståndet eller kraven i landskapslagstiftning som gäller verksamheten inte kan iakttas på grund av att leveranserna av bränsle plötsligt har avbrutits och anläggningen på grund av användning av något annat än gasformigt bränsle borde låta installera utrustning för rening av rökgaser, ska verksamhetsutövaren utan dröjsmål underrätta Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Utifrån underrättelsen kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för högst tio dagar bevilja verksamhetsutövaren rätt till undantag från skyldigheten att iaktta de fastställda utsläppsgränsvärdena.

Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska underrätta landskapsregeringen om de undantag som beviljats med stöd av 1 och 2 mom. utan dröjsmål, dock senast två veckor från beviljandet. Landskapsregeringen ska se till att Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 6.10 andra stycket och artikel 6.11 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar underrättas om besluten om undantag senast en månad från beviljandet.

2 §.  (2010/78)

Uppföljningen i landskapet enligt reglerna om luftkvaliteten i 1 § ska göras i tillräcklig omfattning. Uppgifterna från de närmaste uppföljningsområdena i riket ska användas.

Med avvikelse från statsrådets förordning om begränsning av utsläpp som leds ut i luften från vissa verksamheter och anläggningar som använder organiska lösningsmedel gäller i landskapet miljögranskningsplikt i de fall verksamheter enligt riksförordningen är tillståndspliktiga eller registreringspliktiga. (2015/17)

3 mom. upphävt (2015/17).

3 §.

Ändringar i författningarna i 1 § skall tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.

4 §.

De förvaltningsuppgifter som ska skötas av statliga myndigheter eller kommuner enligt författningarna i 1 § handhas i landskapet av landskapsregeringen eller, i förekommande fall, av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. (2007/132)

Om författningarna i 1 § hänvisar till bestämmelser i rikslagstiftningen och motsvarande bestämmelser finns i landskapslagstiftningen skall hänvisningen anses avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.

5 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Genom denna förordning upphävs landskapsstyrelsens beslut (1996:69) om tillämpning i landskapet Åland av vissa statsrådsbeslut rörande åtgärder mot förorening av luften.

Ikraftträdandebestämmelser

Här finns information om när författningen och ändringar av den har trätt i kraft. I listan anges också om EU-lagstiftningen berörs.

2001:38

2007/132

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

2010/78

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2010.

2015/17

Denna förordnings träder i kraft den 16 mars 2015.

  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU

2015/27

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2015.

2017/24

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2017.

2018/44

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2018.

Denna förordning tillämpas från och med den 20 december 2018 på energiproducerande anläggningar som består av en eller flera nya energiproducerande enheter.

Denna förordning tillämpas på befintliga energiproducerande enheter med en bränsleeffekt på minst 5 megawatt men mindre än 50 megawatt från och med den 1 januari 2025.

Denna förordning tillämpas på befintliga energiproducerande enheter med en bränsleeffekt på minst 1 megawatt men mindre än 5 megawatt från och med den 1 januari 2030.

Publicerad 10.6.2019 kl. 08:26
Uppdaterad 9.3.2020 kl. 08:50