Nyhetsbrev från Bryssel maj 2021
EU-krönikan
Det händer inte ofta, men ibland hamnar EU-frågor mitt i politikens absoluta centrum. Så var det under tiden då EU:s planerade återhämtningsfond diskuterades i Finlands riksdag. Resultatet blev att en kvalificerad majoritet av Finlands riksdag röstade för paketet så kring den frågan finns inte så mycket mer att säga. Men debatten kring det hela sätter på många sätt fingret på två intressanta fenomen i den nordiska synen på EU.
Först och främst var det på ett sätt symptomatiskt att den här debatten kom upp i sista minuten. Redan i somras hade det här paketet förhandlats bland EU-ledarna och samtliga statsministrar hade redan sagt att de gått med på avtalet. Att den stora debatten inleds efter att det egentligen är klappat och klart och landets statsminister gått med på avtalet är något som varken ger stilpoäng eller speciellt mycket resultat. I andra länder som till exempel Frankrike har man en långsiktigt och genomgående strategi för vad man vill uppnå i EU och alla nivåer arbetar för att förverkliga den. Att ha en sådan, demokratiskt förankrad strategi gör att de kan arbeta mycket mer strukturerat och få igenom mer på EU-nivå.
Den andra analysen handlar om synen på EU. Den Europeiska Unionen är just en union. Är man med i en sådan förväntas man också ha den grundsynen. I fördragen finns skrivningar om solidaritet och lojalitet mot andra delar av unionen och alla länder som är med i EU har också skrivit under på det här. Det finns säkert mycket att kritisera i återhämtningsfonden men själva grundidén att hjälpa varandra vid en kris är egentligen väldigt naturlig för en union. På samma sätt som det är självklart med utjämning mellan delar av ett land eller mellan kommuner på Åland, så bygger EU på att detsamma ska gälla inom unionen. Hur och hur mycket det ska ske är såklart en politisk fråga men principen är ändå fundamental.
Om det här är rätt eller fel kan man självklart ha åsikter om men jag tror det är viktigt att det finns en förståelse för att det är det här som förväntas av alla medlemmar i unionen.
I övrigt rullar arbetet på i EU:s institutioner på en mängd olika områden. I det här nyhetsbrevet kan vi läsa mer om ett par av dessa. Ni får också stifta bekantskap med Celinda Nordqvist som jobbar med åländska frågor i Europaparlamentet. Eftersom Åland ännu inte fått den plats vi har rätt till i Europaparlamentet så har Celinda verkligen en nyckelroll i att bevaka åländska frågor i Europaparlamentet!
Trevlig läsning!
Anton Nilsson
Landskapsregeringens representant till EU
Ålänning i Bryssel – Celinda Nordqvist
Hej!
Mitt namn är Celinda Nordqvist och jag är sedan april 2021 åländsk specialmedarbetare hos Europaparlamentariker Nils Torvalds. Innan detta har jag studerat europastudier i Maastricht, Nederländerna, samt politik och internationella relationer i Dublin, Irland. Jag har alltså varit ute på vift i Europa några år redan, så att få en verklig anknytning till Åland via jobbet känns jättekul!
Det är dock inte första gången jag är i Bryssel - jag var här redan under 2018 och 2019 som praktikant. En av praktikplatserna var hos den dåvarande åländska specialrådgivaren Julia Lindholm (då var jag faktiskt redaktör för just detta nyhetsbrev! :) ). Det var genom det jag fick mersmak för EU, och på den vägen är det! Nu håller jag koll på åländska frågor i Europaparlamentet genom att vara lite av ett öga eller öra mot marken och på så vis kunna flagga till Åland när något speciellt är på kommande. I den närmaste framtiden kommer mitt arbete att handla om allt mellan Covid-19 till transport till fiske till miljöfrågor. Under sommaren släpper Europeiska Kommissionen ett lagförslagspaket som ser över allt som har med miljölagstiftningen på EU-nivå att göra, inklusive utsläppshandel, skogsbruk och energifrågor, vilka förstås är av högsta relevans för Åland.
Självklart var inte tidpunkten för en flytt till Bryssel optimal - dagen efter att jag kom ner hit i mars gick Belgien in i ”lockdown” igen, hoppeligen för den sista gången. Jag har tur som bor i ett stort hus och på det sättet får ett socialt umgänge hemma, vilket är speciellt viktigt när vi inte får vara mer än en person åt gången på kontoret. Nu har dock terrasserna öppnat och i juni kanske vi till och med får sitta inne på restauranger igen!
I september hoppas vi att reglerna är mer flexibla och att vi äntligen kan komma lite närmare ”normalläge” med allt det innebär. Innan det väntar några veckors jobb och sen semester på sommar-Åland. Hoppas vi ses!
Utvidgningen av den sociala pelaren – ”Social Summit” i Porto
På EU:s dagordning ligger diskussioner kring utvidgningen av EU:s så kallade sociala pelare. EU:s nuvarande kompetens på området är väldigt begränsad men man har under flera års tid diskuterat att öka samordningen på det här området.
I mars 2021 lade kommissionen fram en handlingsplan för utvecklingen av den sociala pelaren. Handlingsplanen föreslår ett antal initiativ samt tre huvudmål för 2030.
Ta del av handlingsplanen på EUR-Lex
- En sysselsättningsgrad på minst 78% i EU
- Åtminstone 60% av alla vuxna bör delta i utbildning varje år (2016 deltog 37% av vuxna i någon form av utbildning)
- Minska antalet personer i riskzonen för social exkludering eller fattigdom med 15 millioner, inklusive 5 millioner barn (2019 var antalet personer i riskzon omkring 91 miljoner, varav 17,9 miljoner var barn)
Vad är socialpolitik?
Socialpolitik är åtgärder som vidtas för att ge invånarna trygghet i tillvaron. En sådan trygghet skapas till exempel genom att ge vård och skydd vid sjukdom, ålderdom, arbetslöshet med mera. Som exempel kan nämnas lagstiftning om arbetarskydd, arbetstid och semester. Hit hör också åtgärder för inkomstutjämning eller standardförbättringar för de sämst ställda.
Naturlig utveckling men kompetensöverföring
Utvidgningen av EU:s kompetens på social lagstiftning är på många sätt en naturlig utvidgning av EU:s kompetensområde. Det kan ses som rimligt att en politisk union och en inre marknad också behöver i alla fall viss samordning på det sociala området. Utvidgningen av den sociala pelaren kommer däremot att innebära en kompetensöverföring till EU-nivå, något som också blir en utmaning för Åland. Vi kommer därför att fortsätta bevaka utvecklingen.
Social Summit i Porto 7 till 8 maj
EU-ländernas ledare, EU-institutionerna, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället träffades på en högnivåkonferens i Porto i maj för att understryka och stärka åtagandet om att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Konferensen kulminerade i att alla parter skrev under de tre huvudmålen genom ett gemensamt ”åtagande” (”Porto Social Commitment”). Parterna lovade att göra sitt yttersta för att skapa ett mer inkluderande, mer socialt Europa. De olika parterna välkomnade handlingsplanen och var överens om att man måste slå samman sina krafter för att kunna uppnå målen. Åtagandet medför inte några större nyheter, men är däremot ett bevis på att det finns en tydlig vilja för att utvidga EU:s sociala pelare.
Porto Social Commitment, pdf på 2021portugal.eu
Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter på kommissionens webbplats
The European Pillar of Social Rights: turning principles into actions på kommissionens webbplats
EU:s utveckling av hållbar finansiering
Standard för gröna europeiska obligationer
I investeringsplanen för den gröna given annonserade kommissionen, 14 januari 2020, att de ska skapa en ”standard för gröna europeiska obligationer” (EU Green Bond Standard, GBS). En obligation är enkelt förklarat ett lån (i form av skuldebrev). I dagsläget finns ännu inte någon standard för vad som ska räknas som hållbara obligationer men en gemensam definition av dessa kan hjälpa till att förenkla och öka investeringarna i grön teknologi. Kommissionen har till exempel sagt att gröna obligationer kommer att vara en stor del av finansieringskällan för EU:s återhämtningspaket.
Kommissionens tekniska expertgrupp (”TEG”) gav i mars 2020 ut en guide för införandet av ”EU GBS”. I guiden finns en rekommendation för utformandet av en standard för gröna europeiska obligationer. Kommissionen har sedan gjort en analys av förslagets effekter och höll ytterligare en konsultering på förslaget. Förslaget kommer även att vara i linje med EU:s nya strategi för hållbar finans (”Renewed Sustainable Finance Strategy”) som snart ska publiceras.
Kommissionen förväntas komma med ett lagförslag 6 juni 2021.
Guide för införandet av ”EU GBS”, pdf på kommissionens webbplats
Analys av förslagets effekter på kommissionens webbplats
Konsultering på förslaget på kommissionens webbplats
Europeisk taxonomi
För att kunna veta vad som räknas som ”hållbart” tar man i EU fram en europeisk så kallad taxonomi. Detta innebär att man definierar vilka aktiviteter som ska räknas som hållbara. Det är inte lätt för 27 länder att gemensamt komma överens om vilka aktiviteter som är hållbara och vilka som inte är det så det har lett till tuffa diskussioner.
Icke-desto mindre antog kommissionen 21 april 2021 ett åtgärdspaket för taxonomi. Åtgärderna ska göra det möjligt för investerare att rikta in sina investeringar mot mer hållbar teknik och hållbara företag. Den nya taxonomin är också en förutsättning för att man ska kunna skapa en standard för hållbara obligationer som beskrivet ovan.
Åtgärdspaketet för taxonomi omfattar
En delegerad rättsakt om EU:s klimattaxonomi som ska främja hållbara investeringar genom att göra det tydligare vilka ekonomiska verksamheter som bidrar mest till EU:s miljömål.
Ett förslag till ett direktiv om företagens hållbarhetsredovisning. Förslaget ska förbättra flödet av hållbarhetsinformation inom företagsvärlden. Genom att göra företagens hållbarhetsredovisning mer enhetlig ska det ge investerare och allmänheten i stort tillgång till hållbarhetsinformation som är jämförbar och tillförlitlig.
Sex delegerade rättsakter om förvaltningsuppdrag, investerings- och försäkringsrådgivning som ska få finansbolag (till exempel rådgivare, kapitalförvaltare och försäkringsbolag) att inkludera hållbarhetshänsyn i sina rutiner och i sin investeringsrådgivning till kunder.
Läs mer om den nya taxonomin på kommissionens webbplats
Revisionen av TEN-E-förordning
Vad är TEN-E-förordningen?
När TEN-E förordningen kom 2013 lade den grunden för en ny transeuropeisk infrastruktur för energi. Målet med förordningen var att bygga upp en gemensam energiinfrastruktur i Europa. Viktigt för samarbetet blev de gemensamma projekten (”Projects of common interests”, PSI) där regionala aktörer samarbetade för att bygga upp gemensamma nätverk för energi mellan medlemsstater samt ansluta regioner som tidigare var isolerade från den gemensamma energimarknaden. Förordningen har hjälpt att uppnå EU:s energipolitiska mål.
Varför görs en revision?
Till följd av gröna givens ambitioner (exempelvis 2030-målen & 2050-målen) krävs en uppdatering av förordningen så att utvecklingen av infrastrukturen är anpassad efter den hållbara utvecklingen. Även den allt snabbare utvecklingen av tekniken inom energisektorn ställer krav på anpassning av förordningen.
Revisionen av TEN-E-förordningen är också en början mot att uppnå det mål som fastslagits i ”strategin för förnybar energi till havs”.
Läs om strategin för förnybar energi till havs på kommissionens webbplats
Vad innebär revisionen?
Kommissionen har alltså kommit med ett förslag på en revision av förordningen, vilken stödjer elektrifieringen i den framtida energimixen. Revisionen bidrar till utfasningen av fossila bränslen i gassektorn med hjälp av förnybara och koldioxidsnåla gaser (inklusive vätgas). Revisionen ska arbeta vidare på att ett mer integrerat energisystem utvecklas. Prioriteringarna i förslaget är elnät, havsbaserad energi och förnybara gaser, medan olje- och naturgasinfrastruktur inte längre kommer att få stöd.
I och med de pågående diskussionerna kring havsbaserad vindkraft på Åland är denna revision mycket intressant för Åland. Revisionen av TEN-E-förordningen prioriterar även att koppla ihop isolerade regioner med övrig energiinfrastruktur.
Hela den förslagna revisionen, pdf på kommisionens webbplats
Frågor och svar: Översyn av TEN-E-förordningen, på kommissionens webbplats
Kommissionens strategi för en blå ekonomi
Den 17 maj 2021 släppte kommissionen sitt meddelande sin nya strategi för den ”blå ekonomin”. Den blå ekonomin omfattar all ekonomisk verksamhet som äger rum till havs eller i kustområden. Exempel på industrier som räknas in i strategin är fiske, sjöfart, hamnar, varv och turism.
Strategin siktar på att skapa en mer hållbara användning av haven och kustområden. Ett stort område för strategin är utvecklingen av energiinfrastruktur, så som havsbaserad energiproduktion. I och med Ålands intresse för exempelvis utvecklingen av havsbaserad vindenergi är strategin för ”den blå ekonomin” mycket intressant. Strategin är även ett viktigt steg för strategin ”från jord till bord”, vilket är strategin för en hållbar livsmedelsproduktion. Strategin ”från jord till bord” är en övergripande strategi vilken syftar göra hela livsmedelskedjan, från tidigaste produktionsled till slutgiltig konsumtion, hållbar och möta gröna givens mål. Vattenbruket har också tilldelats en stor roll i strategin.
Hur finansieras strategin?
Finansieringen kommer att ske genom främst Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EMFAF). Kommissionen kommer i samarbete med Europeiska investeringsbanksgruppen (investeringsbanken och investeringsfonden) arbeta för att underlätta tillgången på finansiering, bland annat genom garantier, stöd och lån. Länderna har även uppmanats ta med ytterligare finansiering i sina nationella resiliens- & återhämtningsplaner. Forskningsfonden ”Horisont Europa” kommer att avsätta en del till den blå ekonomin.
För att hjälpa speciellt mindre företag har kommissionen skapat plattformen ”BlueInvest”. Genom plattformen kan mindre företag få hjälp med frågor av diverse genre, hitta finansiärer samt tillgång till ”BlueInvest”-fonden.
Läs om BlueInvest på kommissionens webbplats
Frågor och svar om strategin för den blåa ekonomin på kommissionens webbplats
Läs mer om strategin för den blåa ekonomin på kommissionens webbplats
I början av maj bar det äntligen ner till Bryssel för mig (Julius). Det är spännande att äntligen få se hur det är att leva och arbeta i Bryssel. Tack vare att praktikanterna vid finska representationen är tillåtna att arbeta från kontoret, så har jag även fått uppleva hur det är att inte arbeta hemifrån. Tyvärr, har vädret i Bryssel varit väldigt dystert under maj. Icke desto mindre, har uteserveringarna öppnat och folk har omfamnat uttrycket ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.
Kontakt
Hör av er om ni har frågor eller specifika EU-ärenden ni vill att vi bevakar.
Ni når oss via: