Landskapslag (1998:83) om skogsvård

I denna lag finns bestämmelser om bedrivande av skogsbruk för virkesproduktion på skogsbruksmark.

Skogsbruk skall bedrivas så att skogbruksmarkens virkesproducerande förmåga på ett hållbart sätt nyttjas samtidigt som den biologiska mångfalden och skogens mångsidiga utnyttjande beaktas.

Denna lag hindrar inte att skogsbruksmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Denna lag skall inte tillämpas till den del bestämmelserna strider mot bestämmelser i landskapslagen (1998:82) om naturvård eller mot bestämmelser som är utfärdade med stöd av sagda lag.

I denna lag använda begrepp skall ha den betydelse som anges i denna paragraf.

Med skogsbruksmark avses för virkesproduktion lämpligt markområde som inte i väsentlig omfattning används för annat ändamål. Ett markområde skall anses lämpligt för virkesproduktion om där kan produceras i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar. Till skogsbruksmark hör dessutom skogbärande mark som inte huvudsakligen används för annat ändamål än skogsbruk. Såsom skogsbruksmark anses inte

a) naturreservat som bildats enligt landskapslagen om naturvård,

b) områden som enligt fastställd stads-, byggnads- eller annan plan, generalplaner undantagna, är avsedda för annat ändamål än skogsbruk samt

c) andra områden som enligt [landskapsstyrelsens] beslut är särskilt skyddsvärda eller används för forskning eller annat särskilt ändamål.

Med skogsbestånd avses en samling träd eller skogsplantor som växer inom en viss areal och karakteriseras av en viss enhetlighet beträffande ålder, trädslagsblandning m.m.

Med hållbart nyttjande avses att skog och skogsbruksmark sköts och används på ett sådant sätt att artrikedom och produktionsförmåga bevaras.

Med beståndsvårdande avverkning avses avverkning som utförs för att främja tillväxten och kvaliteten på ett kvarblivande skogsbestånd.

Med förnyelseavverkning avses avverkning som utförs i syfte att anlägga ett nytt skogsbestånd.

Med förnyelseplan avses en plan över såväl förnyelseavverkningen som den egentliga förnyelsen.

Med anläggning av skogsbestånd avses åtgärder för att åstadkomma ett utvecklingsdugligt skogsbestånd.

Med insekt- eller svampskador avses sjukdomar som insekter eller svampar kan orsaka på växande träd eller skogsplantor i skog och som medför en betydande nedgång i virkesproduktionen eller försämring av virkeskvaliteten.

Med gagnvirke avses virke som fyller gällande villkor för massaved eller timmer.

Med skogsbrukare avses den markägare, markinnehavare eller innehavare av annan särskild besittningsrätt som ansvarar för skogsbruk på viss skogsbruksmark.

Med avverkare avses den skogsbrukare eller innehavare av en särskild avverkningsrätt som ansvarar för en avverkning.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och annat förökningsmaterial.

En beståndsvårdande avverkning skall utföras så att det kvarblivande skogsbeståndet kan utvecklas och motsvara markens virkesproducerande förmåga.

En förnyelseavverkning kan utföras när ett skogsbestånd är förnyelsemoget. Förnyelsemetoden bör vara ändamålsenlig med avseende på markens och skogsbeståndets beskaffenhet. Ett skogsbestånd kan förnyas då

a) det uppnått tillräcklig dimension,

b) det uppnått tillräcklig ålder eller om dess

c) virkesförråd eller tillväxt understiger hälften av vad som är normalt på växtplatsen (underproduktion).

[Landskapsstyrelsen] kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om minsta kvarblivande skogsbestånd och kvalitet vid beståndsvårdande avverkning samt om förutsättningar för förnyelseavverkning.

En förnyelseavverkning som avser en större yta än en halv hektar får inte påbörjas innan en förnyelseplan godkänts av [landskapsstyrelsen]. En avverkning i enlighet med en godkänd förnyelseplan kan utföras inom tre kalenderår.

En avverkare skall innan en avverkning som avses i 1 mom. påbörjas tillse att det finns en godkänd förnyelseplan.

Innan skogsbruksmark med en yta större än en halv hektar tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion skall en anmälan om detta göras till [landskapsstyrelsen].

Av en förnyelseplan skall framgå

a) avverknings- och förnyelsesättet och

b) på vilket sätt natur-, landskaps- och fornminnesvården beaktats samt om i 12 § avsedda biotoper berörs och hur de beaktats.

[Landskapsstyrelsen] kan besluta närmare om vilka uppgifter som skall framgå av en förnyelseplan.

En avverkare ansvarar vid avverkningen för att bestämmelserna i denna lag följs.

Där avsikten är att förnya skogsbeståndet genom plantering eller sådd skall åtgärden vara slutförd senast inom tre år efter utförd förnyelseavverkning. Om inte ett godtagbart plantbestånd uppstått inom tre år efter utförd skogsodling skall lämpliga åtgärder på nytt vidtas för att förnya eller komplettera plantbeståndet.

Om inte ett godtagbart plantbestånd uppstått inom sju år efter förnyelseavverkning där avsikten är att förnya beståndet genom naturlig förnyelse skall lämpliga åtgärder vidtas för att förnya eller komplettera plantbeståndet.

Om skäl föreligger kan [landskapsstyrelsen] förlänga de i 1 och 2 mom. angivna tiderna.

En skogsbrukare kan befrias från skyldigheten att förnya ett skogsbestånd, om det trots lämpliga åtgärder inte uppstått ett godtagbart plantbestånd på området.

[Landskapsstyrelsen] kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om vad som skall anses vara ett godtagbart plantbestånd, om uppskattningsgrunder för ändamålet samt om val av skogsodlingsmaterial.

Markägaren ansvarar för anläggandet av nytt skogsbestånd. När äganderätten till skogsbruksmark övergår till ny ägare övergår även denna skyldighet.

Om skogsbrukaren är annan än markägaren har brukaren ansvaret för anläggandet av nytt skogsbestånd, om inte annat särskilt har överenskommits eller det med beaktande av omständigheterna i övrigt är skäligt att rikta skyldigheten mot markägaren.

Den markägare eller brukare som ansvarar för mark som enligt anmälan skall tas i bruk för annat ändamål än virkesproduktion skall snarast anlägga nytt skogsbestånd, om marken inte tagits i bruk för annat ändamål än virkesproduktion inom tre år efter avverkningen.

Upphävda (2003/59).

Finns det i ett skogsbestånd biotoper som är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden skall avverkning och andra åtgärder där utföras så att dessa biotopers särart och betydelse inte äventyras, om inte detta innebär en olägenhet som inte är ringa vid fastighetens användning för fastighetsägaren eller en innehavare av en särskild rättighet. [Landskapsstyrelsen] kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om sådana hänsyn som vid bedrivande av skogsbruk skall tas för att bevara särarten och betydelsen hos biotoper som är viktiga för bevarande av den biologiska mångfalden.

Bestämmelser om skyddsvärda objekt samt ersättning för åtgärdsinskränkningar finns i landskapslagen om naturvård och i landskapslagen (1965:9) om fornminnen samt i bestämmelser som är utfärdade med stöd av sagda lagar.

Avverkning eller lagring av barrträdsvirke skall utföras så att massförökning av för skogen skadliga insekter eller svampar undviks.

Tallvirke som fyller gagnvirkesdimensionerna och som avverkats före den 1 juni skall transporteras bort från avverknings- eller upplagsplats senast den 1 juli.

Granvirke som fyller gagnvirkesdimensionerna och som avverkats före den 1 juli skall transporteras bort från avverknings- eller upplagsplats senast den 1 augusti.

I stället för att transportera bort virket kan virkesägaren täcka över, barka eller på annat sätt behandla virket så att skogsskadeinsekter inte kan sprida sig från virket.

Om mer än fem kubikmeter barrträd per hektar skadats av insekt- eller svampangrepp, storm, snö eller skogsbrand skall markägaren ombesörja borttransport av virket. Sådan transport skall ske före utgången av den i 14 § angivna tiden för borttransport av virke.

Markägaren är inte skyldig att vidta i 1 mom. nämnda åtgärder om kostnaderna kan visas vara oskäligt stora eller åtgärderna annars måste anses oskäliga.

Försummar en virkesägare eller skogsbrukare sin skyldighet enligt 13-15 §§ och har trädbeståndets tillväxt och allmäntillstånd i någon annans skog till följd av detta väsentligt försämrats är han skyldig att ersätta den uppkomna skadan.

Tillsyn enligt denna lag utövas av [landskapsstyrelsen].

Om det har konstaterats att någon bedriver skogsbruk i strid mot denna lag skall [landskapsstyrelsen] tillse att underlåtelsen eller överträdelsen upphör. Detta kan ske genom

a) råd och rekommendationer,

b) överenskommelse eller beslut att den som bedrivit skogsbruk i strid mot denna lag skall vidta nödvändiga åtgärder inom viss tid för att avhjälpa en skada,

c) beslut att nödvändiga åtgärder skall utföras av [landskapsstyrelsen] på bekostnad av den som nyttjat skogsbruksmark i strid mot denna lag,

d) åtgärdsförbud eller genom

e) beslut att vidta annan åtgärd som leder till att underlåtelsen eller överträdelsen upphör.

Om en avverkare vilken inte är densamma som skogsbrukaren nyttjat skogsbruksmark i strid mot denna lag bör skogsbrukarens medgivande finnas med i en överenskommelse om rättande åtgärder. Om skogsbrukaren inte samtycker till att [landskapsstyrelsen] förpliktar en avverkare att utföra de nödvändiga åtgärderna kan [landskapsstyrelsen] låta dem utföras på skogsbrukarens bekostnad.

Föreläggande enligt 1 mom. b punkten att vissa nödvändiga åtgärder skall utföras av den som bedrivit skogsbruk i strid mot denna lag kan förenas med vite.

Åtgärdsförbud kan meddelas tillsvidare för planerade eller påbörjade skogsbruksåtgärder om det har konstaterats att en påbörjad avverkning eller annan skogsbruksåtgärd inte följer bestämmelserna i denna lag eller att överenskommelse som avses i 18 § inte kommit till stånd eller medfört avsett resultat.

Ett åtgärdsförbud skall gälla i nödvändig omfattning och skall träda i kraft omedelbart. Åtgärdsförbudet skall vara skriftligt och skall utan dröjsmål delges den berörda skogsbrukaren eller avverkaren.

Föreläggande av åtgärdsförbud enligt denna lag kan förenas med vite.

[Landskapsstyrelsen] kan besluta om syn på platsen för en påbörjad eller avslutad skogsbruksåtgärd sedan åtgärdsförbud har meddelats. Syn skall äga rum utan dröjsmål. Tidpunkten för synen skall delges skogsbrukaren och avverkaren. Vid synen skall de vidtagna åtgärderna och deras skogliga konsekvenser undersökas och ett beslutsunderlag för ärendets fortsatta behandling i [landskapsstyrelsen] upprättas. Synemännen skall skriva protokoll över förrättad syn.

Syn verkställs av en synenämnd bestående av en av [landskapsstyrelsen] anställd skogsfackman, en av en skogsvårdsförening anställd fackman samt en person som utsetts av kommunstyrelsen i den kommun inom vars område skogsbruksmarken är belägen. I ärenden där miljövårdsfrågor är väsentliga kan även en av [landskapsstyrelsen] anställd sakkunnig person ingå i synenämnden.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid avverkning eller annat skogsbruk bryter mot bestämmelserna i denna lag döms för skogsbruksbrott till böter.

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet bryter mot kravet på godkänd förnyelseplan enligt 2 kap. döms för brott mot krav på förnyelseplan enligt landskapslagen om skogsvård till böter.

Avseende skogsbruk som bedrivs på landskapets mark är endast denna lags 1 kap., 2 kap. utom 4-5 §§ samt 3-6 kap. tillämpliga. Bestämmelserna om förnyelseplaner skall dock i tillämpliga delar även gälla landskapets skogar.

Ett beslut som [landskapsstyrelsen] fattat med stöd av denna lag kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag kan utfärdas genom landskapsförordning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.

Genom denna lag upphävs landskapslagen (1968:8) om enskilda skogar. Landskapslagen om enskilda skogar skall dock tillämpas avseende avverkningar som utförts innan denna lag trätt i kraft.

En av [landskapsstyrelsen] med stöd av 2 § 2 mom. landskapslagen om enskilda skogar godkänd avverknings- och förnyelseplan gäller inom den av [landskapsstyrelsen] beslutade giltighetstiden. Om ingen giltighetstid fastställts gäller en sådan plan två kalenderår efter ikraftträdandet av denna lag.